Gästkrönika: Landslag – ska vi ha det?

En tillspetsad fråga med ett självklart ”ja” i min värld. Landslag är bra, skapar nyfikenhet, ger medialt intresse vid framgång, samt en möjlighet för företag att synas i sportens sken och genom sponsring ge oss de ekonomiska möjligheter som vi saknar idag.

Men är det någon mening att vi fortsätter på den nu inslagna vägen med tanke på de taskiga resultat som jag tagit upp i de två tidigare krönikorna i landslagsämnet?

Läs del 1 här: En spade är en spade 📲

Läs del 2 här: Hotet mot landslagen 📲

Sportsligt styrs svensk basket av ”Ramverket för spelarutveckling” framtaget av Svenska Basketbollförbundet. Ett oerhört pretentiöst dokument med mängder av klyschor samt vackra ord med hänvisning till vetenskapen. Det är även oerhört svårläst. I alla fall för någon som mig som inte tillhör den politiska falangen i basketen, utan mer är intresserad av elit samt framgång. Tre gånger har jag försökt läsa dokumentet, men tappat bort mig och ledsnat ganska snabbt. Möjligt att jag blivit korkad på äldre dagar, men jag har förstått att jag inte är ensam om dylika tankar.

Tanken är god men den klargör inte det som vi alla vill, att sporten ska bli bättre. Den handlar i stället om hur vi ska träna ungdomar för att de ska spela basket, trivas och vara sociala. Nog så viktigt men ändå, läs bara det här så förstår ni:

”RAMVERKET… 

• Har spelarperspektivet för ögonen; föreningar och förbund finns till för att möjliggöra för barn, ungdomar och vuxna att spela organiserad basket, därför utgår alla rekommendationer från dem vi finns till för.

• Omfattar alla nivåer av spelarutveckling och ambition i åldrarna U8-U19.

• Är i hög grad evidensinformerad; d v s bottnar i modern idrottsforskning.

• Tar hänsyn till väl beprövad erfarenhet.

• Tar hänsyn till samhällstrender, normer, rådande samhällskultur, RF:s Strategi 2025 och FN:s Barnkonvention som blev lag i Sverige 1 januari 2020.

• Ligger i linje med Svensk Baskets värdegrund.”

Egna förslag

Kan vi inte vända på det och ta fram ett dokument som visar hur vi blir bra på sporten och elitsidan i stället? Speciellt eftersom de flesta av oss vill se landslagen framgångsrika.

Här några subjektiva egna förslag gällande våra landslag så att de kanske kan bli bättre.

1.        Ta bort det eländiga ”Easy Basket” för alla spelare som är äldre än 10 år. Att inte få spela 5 mot 5, inte räkna resultat, samt i vissa åldrar inte få ta bollen av varandra gagnar fan i mig inte elitidrotten. Jättebra för bredden men inte för eliten. Och bredden är väl uppnådd i och med det stora ungdomsantal som nu visar intresse?

2.        Se till att landslagen är viktiga samt har status. För att få dagens tonåringar att vara intresserade så måste det till något extra när de är med. Pengar har vi inte men varför inte kopiera Finlands uppstart på sin framgångssaga? Låt landslagen träna bäst av alla, ge dem intressanta turneringar att medverka i, låt dem få tillgång till den bästa expertisen vi har gällande träning av fys, mentala egenskaper samt läran om kost med mera. Låt dem dessutom alltid bo, resa och äta bra, samt skäm bort dem med rättmätiga krav när de medverkar så att det blir ett måste att vara med även om vi inte betalar dem pengar. Och våga säga åt dem att delta….

3.        De bästa coacherna med status i Sverige (och utomlands) måste coacha och vara med. Se till att SBL, när de anställer sina coacher, har en klausul med som säger att de ska coacha landslag om så önskas. Att ansöka om att få vara landslagscoach som idag känns… larvigt. Lägg ned det. Vi måste själva bestämma vilka som vi vill ska coacha och varför.

4.        Skapa ett ramverk för landslagsspelare (inte det som finns idag!) där det finns vissa krav för att få vara med när det gäller fys, träningsmängd samt vilka basketkvaliteter som vi helst vill att våra spelare har. Passa även på att låta förbundskaptenen bestämma hur vi ska spela i stora drag och se till att lagen följer det sättet.

5.        Skapa ett kontaktnät i USA med någon som har kännedom om hur NCAA och dess skolor fungerar samtidigt som vi har någon form av kvalitetsstämpel på de skolor som vi skickar spelare till. Ge bara landslagsspelarna kontakter till dem. I finländsk landslagsbasket sköts detta av Hannu Möttölä som har egen erfarenhet, men även NBA-meriter och kontakter. Ingen i Sverige som funderat på varför så många finländska spelare hamnar i Utah i USA? Oftast i bra skolor i stället för de många gånger eländiga juniorcollege svenskar hamnar i.

6.        Besök alla våra spelare utomlands, både i Europa samt USA. Få spelaren att känna sig märkvärdiga av ett besök men inse att kontakter måste tas med alla spelares coacher med mera för att förklara vad vi gör och varför vi tycker att det är viktigt. Personliga kontakter löser många gånger de problem som finns gällande närvaro på läger och matcher. Av detta har jag egna erfarenheter när jag jobbade på förbundet. Det var inte alltid kul att resa till hålor i USA där de svenska spelarna fanns, men de samtal och kontakter vi fick där blev ovärderliga, Samma gäller i Europa där min vapendragare Per Källman gjorde samma sak på vår tid med stor framgång.

7.         Belöna föreningar som plockar fram landslagsspelare. Stötta dem samt lyssna på vad de gör. Hur kommer det sig att vissa mindre föreningar alltid lyckas ta fram bra spelare? Låt dem veta att de är bra på att fostra elitspelare.

8.        Sluta med alla sociala experiment och tro att vi i Sverige kan skapa något nytt framgångsrikt. Se och lär av de bästa länderna och följ deras råd och rön. Även om det ibland sticker i vårt enormt stora politiska hjärta. Sluta lyssna, och kopiera, länder som inte tillfört eliten något speciellt.

Ett smakprov

Det finns inte riktigt plats för allt som skulle kunna göras utan det här är ett smakprov av mina tankar. Det väcker säkert ont blod och det är tur att jag inte finns på sociala medier, även om kamrater älskar att skicka skärmdumpar om vissa ämnen och personer.

För nu lär väl några av foliehattarna börja gapa igen. Men jag vill då poängtera något som är viktigt. Jag älskar breddidrott och anser att den är basen för all vår verksamhet i form av intresse samt antal människor som vill spela. Fortsätt satsa på det, jag har inget motsatsförhållande till den. Men våga även lyfta frågor som gör oss bättre på elitsidan och gör ett eget program för det. Nu när förbundet (och till viss del SBL) fått pengar så kan vi använda dem till våra elitspelare, inte till människor som producerar dokument som ingen kan läsa. Låt oss börja den diskussionen så kanske det ändå finns hopp framöver.

/Jonte Karlsson

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.

📲 Här hittar du alla tidigare publicerade krönikor!