Krönika: Ny dragning i importlotteriet
Förra veckan kunde vi presentera Torbjörn Gehrke som ny krönikör på sblherr.se. Det är med stor stolthet vi idag kan presentera det andra namnet - Peter Hegethorn. Peter driver sedan flera år tillbaka "Hegethorns Basketblogg". En blogg som uppdateras dagligen med det allra senaste i svensk basket.
Importerad krydda är en given del av svensk basket. Frågan är om liraren som kliver av flyget är en publikmagnet som håller måttet - eller visar sig vara en flopp som åker på returbiljett redan före jul? Granskning av så kallade sociala medier är ett nytt sätt att undvika ""wannabe gangsters".
Hjältar från förr, läs 70-talet, är Glenn Berry som i Alvik Basket ordnade vansinnig basketfeber i Stockholm och NBA-draftade Joel Copeland blev poängkungen i Gammelstad som lade nån sorts grund för den senare epoken Plannja.
Undertecknad gick på gymnasiet i Luleå när egentligen ingen brydde sig om basket, men ryktet spred sig blixtsnabbt om att Gammelstad hade en sanslöst bra spelare. Sporthallen i Luleå fylldes under två år till ett snitt på snudd på 1 600 åskådare när atletiske forwarden Copeland vräkte i poäng. Som mest 62 i en match i en tid då distansskott gav ynka två poäng i protokollet.
Sedan dess har "popsporten" basket haft sina toppar och dalar. Det har varit publikrekord i islador blandat med ökentomma läktare och storlag som kommit och gått. Precis som spelare av olika kaliber. Riktigt spektakulärt var det när Magic Johnson spelade några matcher i Borås och Scottie Pippen dök upp med fett arvode för gästspel i en match med Sundsvall. Och Pippen chockade då genom att sitta på Åhléns och äta ärtsoppa med pannkakor! Bara en sån sak.
Nu står vi inför ligasäsongen 24/25 och famlar en del i värderingen av de i dagsläget 32 importspelare som tillkommit sedan förra säsongen. Av nykomlingarna kommer tio direkt från college. Det finns i grunden utrymme för 40 importspelare som kan användas i SBL, max fyra per lag och match. Just fyra nya importer har en överväldigande majoritet av SBL-klubbarna. Klubb som har råd kan givetvis ha fler än fyra i truppen, men få har ekonomin för detta om det inte handlar om vikarier för sjukskrivna skadade gubbar.
Normaltillstånd är att importer vanligtvis spelar ett år i Sverige innan de söker sig vidare, men det finns så klart spelare som finner sig tillrätta och stannar flera år. Ett praktexempel är Nässjö-profilen Dartaye Ruffin, nu redo för sin tionde säsong i SBL.
Normalt är också att några kommer att bytas ut under säsongen. Genom åren har många spelare lämnat av "personliga skäl", det kan betyda allt möjligt...
Exempelvis:
+ Spelaren får helt enkelt sparken och ett deal görs för att det inte ska bli så stora rubriker eller störa nästa steg.
+ Spelaren upptäcker plötsligt att han har familj och saknar den. Två veckor senare är han klar för en ny klubb i ett annat land ännu längre hemifrån.
+ Klubben upptäcker att nyförvärvet inte bara har träningsgrejer i bagaget utan ett medicinskåp med en massa piller i olika färger och kraftiga rökverk.
+ Spelaren visar sig ha någon bokstavskombination som inte alls går ihop med hur lagkompisarna fungerar.
Normalt är vidare att klubbar kompletterar truppen längre fram. Uppsala har exempelvis ingen import i skrivande stund.
För att få en riktig inblick i arbetet med att jaga importer tog er krönikör pulsen på en superexpert på området, ingen mindre än Christer "Chribba" Sjögren som hållit på hur länge som helst som sportchef och coach i olika klubbar. Denna säsong ny headcoach i Umeå BSKT.
En av de första importerna som "Chribba" hämtade var Micah Edwards till Solna. Han kom från spel i Estland och gjorde bland annat 39 poäng i en match för Solna säsongen 2000/01;
– På den tiden kom det många otydliga och suddiga fax, alla agenter var försiktiga med att skicka video för det var så dyrt. Så i början blev det mest telefonsamtal för att ta reda på saker.
Om jobbet att hitta något bland alla importer på marknaden;
– Det är en process att bedöma talang, bakgrund, skolor, klubbar, agenter, med mera. Det finns otroligt många spelare. Det är flera nycklar, magkänslan när man ser någon som känns rätt, referenser och bakgrund. Numera kollar man också sociala medier, vad lägger människan ut? Någon kanske är något av en "wannabe gangster"... sociala medier har blivit en stor sak, säger "Chribba".
Vad är beslutsgrundande?
– Oftast ser jag på bakgrund, skola, statistik och ligor. Om någon gått på fem olika skolor under fem år tyder det på något. Bra tecken är om en spelare spelat mer än ett år i någon klubb. När det gäller referenser är problemet med collegecoacher är att det ser bra ut på deras CV om spelare från skolan kommer vidare. I klubbar i Europa är det mer gentlemens agreement med ärlighet, sedan kan det förstås ibland vara så att de har en egen agenda.
Hur ser en sommar ut i jakten på nyförvärv?
– För egen del har jag ett jäkla jobb med att sitta och leta, spenderar säkert 300 timmar bara på att titta på spelare. Från start finns tusentals spelare och allvaret börjar med en lista på 300 namn som då är "toppen" av alltihopa. Det är enorm volym för att till slut landa på fyra spelare.
Erfarenheten i svenska ligan är att även en duktig basketspelare kan bli en missräkning då han exempelvis inte grejar omgivande miljön med en iskall vinter i norra Sverige...
– I Stockholm kan man hämta spelare från var som helst, men nu i Umeå var det absolut en del i rekryteringen att kika på om spelare har någon vana från mörker och snö. Sedan blev det inte bara så, säger "Chribba" som bland annat hämtat Texas-killen Keonte Kennedy från college i Kalifornien.
I svenska ligan stannar importer sällan länge och det dyker inte upp så många etablerade namn.
– Det är så det är, SBL har fått ett namn att vara en bra liga för nya unga spelare där de kan få en stor roll och fina stats. Just nu kan det också vara ett mellanår med lägre budgetar i Sverige.
Någon särskild uppsida med jobbet kring alla importer?
– Riktigt roligt är att ha kvar många starka relationer med gamla spelare som fick en chans här och som sedan kunnat gå vidare till större ligor.
Något mindre kul?
– Det har väl varit när Plannja öppnat plånboken och snott bra spelare man tagit hit, sådana som Eric Taylor och Brandon McKnight, säger "Chribba" med en blinkning till mångårige klubbdirektören Lars Mosesson i Luleå.
Då är vi framme vid den intressanta frågan om kommande säsongs flippar och floppar i SBL. Undertecknad har principen att inte såga någon för snabbt. Även spelare med proffserfarenhet kan behöva tid på sig för att hitta rätt.
Amerikanen Bryan Jefferson hämtades som skarpskytt från ligan i Luxemburg. Starten i Umeå blev dock lite sisådär. Men han växte ut rejält.
"De första matcherna var det mycket nytt för mig och jag var lite vilse och missade mina skott, men coacherna och lagkamraterna uppmuntrade mig att fortsätta skjuta och nu har jag lyckats visa ett spel som är mera mig", sade Jefferson då.
Nu i dagarna har han anslutit till Jämtland Basket för en ny sejour i Sverige.
❗ Fem möjliga utropstecken 24/25:
Derek St Hilaire ny spännande liten lirare i Umeå.
Jase Townsend ser ut som att Borås kan ha hittat helt rätt.
Travis Henson kan stoppa bollen i korgen för Luleå.
Shane Hunter är en rejäl typ i Norrköping.
Dontay Bassett har storlek och ser ut som ett fynd för Högsbo.
❓ Tre tidiga frågetecken:
Det finns stora skor att fylla i mästarlaget Norrköping, grejar en collegekille som Keenon Cole biffen? Nässjös spanjor Joan Pardina har som 30-åring erfarenheten, kommer dock närmast från spel i tredjeligan i hemlandet och frågan är hur tufft det blir att stångas om returerna i SBL. Nederländaren Kevin Schutte gör som 26-åring proffsdebut i Södertälje efter långt uppehåll efter sin collegebasket.
/Peter Hegethorn
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.
