Krönika: Kultur och trupp i SBL Herr 2024/25
Så här nära säsongstarten hör och ser jag människor prata/skriva om SBL Herrs olika lag och spelare. I princip alla har en sak gemensamt och det är att nästan uteslutande samtliga tror att Norrköping Dolphins kommer att vinna……igen!
Men gör dem det? På den frågan måste även jag säga att Norrköping förstås får svårt att ducka för favoritskapet. Jag ser dock inte Norrköping ducka – tvärt om!
Om Norrköping inte visste det redan så kommer lite fakta nedan som kan vara värt att veta.
Södertälje BBK tog fyra raka SM-guld mellan 2013-2016 och de gulden pratas det fortfarande om.
Även KFUM Söder vann fyra guld mellan 1959-1962, men det är för långt bak i tiden för att än idag vara ett samtalsämne. Fem SM-guld på raken har bara en klubb gjort någonsin gjort tidigare. Alvik Basket vann hela sex SM-guld mellan 1963-1968. Men i ärlighetens namn var basket en annan sport på den tiden utan att för den delen dissa prestationen av "mesta mästarnas" totalt 19 SM-guld.
Ett femte raka SM-tecken skulle göra Norrköping Dolphins till Sveriges näst mest framgångsrika dynasti genom tiderna – vem skulle inte vilja ha det på sitt CV? En röd tråd (och kanske receptet) är ett kryddmått Mikko Riipinen och en tesked Tim Schüberg.
Ekonomin en utmaning
Men innan det skall spelas om SM-guld skall en grundserie spelas. Vad skiljer då SBL Herr denna säsong vis-á-vis 2023/24? Det började redan förra säsongen, men nu är vi mitt uppe i det.
Den största förändringen/utmaningen inför denna säsong är – EKONOMIN! Post-pandemi, inflation på grund av flera orsaker, men inte minst två massiva konflikter i vår närhet.
Hela världen håller andan. Hushåll, företag, kommuner, anställda, med flera har det kämpigt med ekonomin, så låt oss inte vara naiva nog att tro att SBL inte skulle känna av det också.
SBL Herr är inte starkare på pappret än 2023/24. Det är helt enkelt bara färre lag i toppen. Södertäljes förutsättningar har rasat. Jämtland tvingas bygga om från början och BC Luleå har inte lyckats attrahera en enda ny hingst till stallet.
Färre personer runt lagen kommer sannolikt behöva göra mer. Styrelser måst vara på och varken gasa eller bromsa för mycket. Spelarnas löner har sjunkit i genomsnitt sett över hela i SBL.
Det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av situationen kan man tycka? Och så är det förstås. Det kanske inte låter så svårt i teorin, men i praktiken sliter det både mentalt och fysiskt i längden att konstant jobba på marginalen, vilket inte är svårt att sätta sig in i om man har svårt att betala sina räkningar i slutet av varje månad. Om sen förluster eller skador hopar sig blir det brutalt jobbigt eftersom känslor styr mer inom idrotten jämfört med mycket annat.
Min övertygelse är den att föreningarna med de tydligaste och de mest etablerade processerna (och med processer menar jag främst varför man gör något, vad man väljer att agera på, när man agerar och hur man slutligen väljer att agera) som kommer att lösa detta. Föreningar med stark kultur kommer att komma ut på andra sidan som vinnare.
Vad är då en vinnarkultur?
Jag har hört ett antal definitioner av ordet vinnarkultur genom året och sammanfattar det något i stil med att en vinnarkultur inte skapas genom att vinna matcher, turneringar eller genom att vinna SM-guld. Om bara vinster skulle definiera en vinnare så skulle nya vinnare aldrig komma fram.
Personer/organisationer som vunnit har alla betalat priset för att vinna innan de vann. Det priset både kan och måste alla betala om man vill vinna kontinuerligt. Att agera som vinnare är oavkortat det den viktigaste ingrediensen. Det är hur man agerar innan man vinner som definierar om man har en vinnande kultur eller inte.
Något förenklat kan man beskriva en vinnarkultur med att det är människorna i en organisations goda vanor, deras gemensamma värdegrund och tradition gör att man vinner oftare än man förlorar. En vinnarkultur kan beskrivas som en lag-miljö där vinnande resultat prioriteras, premieras och främjas på alla nivåer.
Vad vore då en krönika utan att provocera lite?
Nässjö Basket har haft en vinnarkultur i flera år nu. Köping Stars har hakat på dem. Norrköping, BC Luleå, Södertälje, Borås och Jämtland är redan där. Vad jag menar med det är att man ser en röd tråd i hur dessa klubbar blir bättre över tid. Kanske inte år efter år, men över en längre tid som kanske 3-5 år eller lite mer så har de processerna för att bli lite bättre för varje år som går antingen på planen eller på kansliet.
Klubbar som Norrköping och Södertälje har haft en vinnarkultur i decennier alldeles oavsett om de haft ekonomiska dippar här och där. BC Luleå (Plannja) gjorde sin resa på 90-talet och Borås på 00-talet. Jämtland gjorde sin resa på 10-talet.
Alla dessa lag har en sak gemensamt. Oavsett de vinner eller förlorar en match, har en dålig säsong eller vinner ett guld, så vaknar de nästa dag och gör om samma sak igen och igen och igen – de jobbar långsiktigt för att vinna en match mer i taget.
Jag kommer nu att ge mig på att inventera de olika lagen. Men jag kommer undvika att recesserna importerna lagen signat i princip precis landat. Coacher vet, av egen erfarenhet, att spelare som ser ut som miljon kronors värvningar på pappret kan bli ett totalt haveri vad det lider och vise versa. Sist jag satte ihop ett lag fanns det nämligen vare sig statistik på personlighet, karaktär, inställning eller attityd och det är det svåraste att träffa rätt på.
Laget med den största utmaningen inför den stundande säsongen?
Utmaningen blir störst för Södertälje som måste lära sig att leva på halva portioner utan att bli mätt. Klubben har uppskattningsvis halverat sin spelar budget. Södertälje är dessutom en institution i svensk basket, och vann som jag nämnde ovan, fyra SM-guld i rad mellan 2013-2016 och så ett guld till så sent som 2019. Det medför en helt annan press att förlora matcher i Södertälje jämfört med att förlora matcher i många andra städer. I Södertälje är förväntningarna alltid höga.
Vart ser vi det största utropstecknet?
Köping har gått från att vara en slutspelskandidat under flera år till en att vara en utmanare till topp-4 kandidaterna jag nämner nedan. De har gjort det utan att ha öka sin spelarbudget. Att helt enkelt koka godare soppa på samma spik i kombination med att flera konkurrenter tvingats dra i den ekonomiska handbromsen gör att Köping är mer redo än de flesta lagen. Köping har blivit väldigt duktiga på att gräva i sandlådan man sitter i och jag tror att 2024/25 kommer klubbens andra riktigt stora sportsliga resultat. Det skulle i sin tur kunna vara bli den efterlängtade möjligheten att kliva på tåget man missade sist man hade en kanon säsong och tyvärr blev kvar på perrongen. Köping behöver en större sandlåda att gräva i.
Solklara Topp-2 lag
Norrköping och Borås (mig veterligen) är de två lag som vare sig flaggat för ekonomiska handbromsar och var dessutom i topp av SBL förra säsongen. Norrköping har till skillnad från Borås tappat två bärande svenska spelare och två nyttiga rotationsspelare, men har täppt till de luckorna bra. Borås har hela sin svenska stomme intakt plus ett starkt svenskt tillskott och båda lagen har sina framgångsrika coacher kvar.
Här har vi ettan och tvåan av grundserien och sannolikt en av SM-guldsvinnarna.
Topp-4 kandidater?
Nässjö har redan vandrat vägen Köping nu vandrar och är också en Topp-4 kandidat. Mycket beror förstås på om de plockar in fler importer än vad man har till dags datum eller om ekonomin sätter stopp. Nässjö har definitivt den mest intressanta sammansättningen av unga spelare denna säsong. Kanske man väljer att bygga på lite längre sikt och skippar fler importer än vad de har i dagsläget? I så fall tror jag missar de topp-4 men blir inte mindre intressanta att följa för det.
BC Luleå har, enligt egen utsago, även dem tvingats parera lite för ekonomin.
Men BC har haft en vinnarkultur i decennier nu och jag tror inte de har behövt dra i den ekonomiska handbromsen lika hårt som många andra. En solid skvadron av svenska spelare och fyra importer ifrån start hjälper. BC Luleå är definitivt en topp-4 kandidat.
Jämtland har precis som Södertälje tappat i princip hela sin trupp av erfarna spelare. Och precis som för BC Luleå inte lyckats attrahera nya etablerade svenska stjärnor till truppen trotts sin starka nyvunna position i SBL. Men på grund av många andra lags oprövade lag och det faktum att Jämtland har vant sig vid att vara ett topplag så tror jag att Tegeltemplet kommer att ha förståelse och vara SBL’s bästa ”sjätte gubbe”. Därmed kommer de att bära sitt lag till en placering i den övre halvan av tabellen. Jämtland är en topp-4 kandidat, men det blir tufft.
Köping är laget jag inte vill sätta utanför ”topp-4 kandidat snacket” även om det är en STOR tugga att svälja. Även Uppsala skulle kunna utmana om man lastar in några importer under säsongen.
Men inget av lagen jag nämnt ovan har muskler nog att slå sig in i topp-2. Då skulle uttrycken ”köp en trisslott” eller ”köpt grisen i säcken” slår in på dem själva eller någon av konkurrenterna. Uttrycket finns förstås av en anledning, så ingenting är omöjligt. Plötsligt händer det!
Slutspelskandidater
Uppsala har breddat sitt svenska material som med ett tillskott på 2-3 importer (eller landslags nivå spelare som topplagen har) definitivt skulle vara med och slåss om topp-4 positionerna och kanske till och med kunna utmana topp-2. Men utan att i dagsläget ha insikt i Uppsalas ekonomi utgår jag ifrån att de kommer att lägga ungefär samma pengar på SBL Herr som förra säsongen och därmed spela med maximalt två importer initialt, om ens det?
Uppsala är definitivt en slutspelskandidat, men inte topp-4 om de inte breddar truppen.
Högsbo har ett par intressanta svenska spelare och kommer definitivt att utmana om en slutspelsplats redan som nykomling. Mixen av etablerade spelare med unga lite mer oprövade spelare ser mycket intressant ut. En definitiv slutspelskandidat men inte topp-4.
Södertälje, har som jag skrev ovan, tvingats dra i handbromsen och backa sin spelarbudget till vad jag rimligtvis gissar är i paritet med Köping och kanske Nässjös budget. Skillnaden är dock att Nässjö och Köping är vana att jobba med mindre pengar och kommer därför snabbare hitta sin plats i näringskedjan under hösten. Södertälje är inte en topp-4 kandidat.
Missar slutspel
Umeå på grund av antalet spelare med erfarenhet i rotation. Har haft en tuff ekonomisk situation att gräva sig ur som började redan förra säsongen då man inte bara drog i handbromsen för att rädda ekonomin, utan fällde ut en hel fallskärm i reaktion på vad som måste varit en grov ekonomisk glädjekalkyl året man gick till semifinal 2023. Enligt källor jag talat med börjar ekonomin stabiliseras. Men även om Umeå tagit in fyra importer ifrån start borde tappet av deras ledande svenska spelare i längden bli för svårt att täppa till. Jag utesluter inte en slutspelsplats, men det kommer att krävas en hel del trollande med knäna ifrån coach Christer "Chribba" Sjögren, lite tur och inga skador för att det skall ske. Den svenska truppen, exkluderat Omar Krayem, skall helt enkelt inte vara redo att leverera vecka in och vecka ut sett över en hel säsong.
/Torbjörn Gehrke
Redan på tisdag är Gehrke tillbaka med en ny krönika. Denna gång har han fördjupat sig i de olika lagens trupper, och ger sig på en (förhoppningsvis) kvalificerad gissning om slutlig position efter grundserien.
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.
