Krönika: Varför kan ingen förklara eller åtgärda problem?

Då var det dags igen att ramla ned från höga höjder till det mer normala markläget där svensk herrbasket normalt befinner sig. Klang och jubel med stora superlativer när Bulgarien besegrades, för att sedan vara den sämsta matchen, enligt vissa, sedan coachexperimentet med fyra ansvariga startade. Allt är alltså precis som vanligt när landslaget spelar.

Låt mig börja med att säga att läget och resultaten i vår kvalgrupp är helt okej. Jag kan även tycka att spelarna och coacherna gjorde vad de kunde, och förmådde med det som fanns att tillgå. Det var kul att laget vann mot Bulgarien även om jag nu inte tycker att det var en speciellt bra match basketmässigt, förutom att vi vann då förstås.

Vinster verkar styra mångas tankesätt och gör att de totalt tappar vett och sans när det spekuleras inför nästa match. Dessutom vill många vara med på framgångståget när Sverige vinner. Det hyllas i sociala medier och många tycker att just de måste tala om att allt är bra så att de tillhör den vinnande gruppen. För att inte tala om SBBF själva som blåser på med allt som var fantastiskt och världsklass. Vi vill ju så gärna att det skall gå bra då vi alla kan ”tjäna” något på att svensk basket går framåt. Hur det skall gå till verkar inte vara av samma dignitet, bara vi vinner.

Vi har tyvärr ännu inte knäckt koden för jämnare och bättre resultat. Värre är att vi kör på och hoppas på framgångar, utan åtgärder eller kunskap om vad som krävs för att ändra på vad det resulterar i.

Större och starkare

För var det verkligen så förvånande att vi fick storstryk av Montenegro? Ett lag som var större och starkare än oss, vilket även gjorde dem så mycket bättre i alla situationer en mot en samtidigt som de sköt väldigt bra. Men varför gjorde de det? Det var ingen som vare sig innan, under eller efter matchen lyckades förklara det. I stället påpekades det att coacherna bytte dåligt, hade fel taktik och skulle spela något annat defensivt. Vi skulle också kunna kräva mer av spelarna som, med samma laguppställning, var fantastiska vid vinsten fyra dagar tidigare. Det enkla svaret är annars att Montenegro var bättre än oss på alla punkter för att de var större och starkare. Vad skall Mikko Riipinen och kompani göra åt det? Det är till att ställa höga och orimliga krav.

Min poäng här är att jag saknar ett mål för hur landslagen skall spela och träna utifrån våra förutsättningar. Samt en plan för hur våra ungdomar skall bli bättre och starkare. Jag har vid flertal tillfällen sökt på hemsidan hur det skall gå till samt vad Sverige skall fokusera på för att… bli bättre. Möjligen att något dokument finns, men det är fan i mig omöjligt att hitta. Vilket det överhuvudtaget är på förbundets sida som mer påminner om en propagandasida än någon form av seriös verksamhets dito. Bara att de marknadsför sin hemma match i Partille med bilder på spelare som inte kommer att kunna vara med säger väl en hel del. Men att använda samma spelare som ursäkt för att de inte var med samtidigt som vi grinar för att Tyskland inte spelar med sina bästa spelare (enligt oss) så att de förlorar mot bulgarerna det går bra.

Det kommer alltid att finnas anledningar och orsaker till att Sverige förlorar. Det gör det även för andra länder. De bortförklaringarna är ett problem som finns för dagen och är ganska ointressanta. Jag vill i stället se hur vi skall bli bättre så att vi minimerar våra möjligheter att förlora samt få en större möjlighet att kunna slå stora nationer. Att vi nästan gör det ibland kan väl inte riktigt räknas?

Baltic Sea Basketball Cup

År 2005 startades samarbetet mellan de baltiska/nordiska länderna i form av Baltic Sea  Basketball Cup. En turnering för U18 och U20-landslagen som blivit ett bra sätt för ungdomarna att prova på högkvalitativt motstånd. Svenska lag vann ibland sin turnering, men idag händer det sällan. Någon enstaka match blir vinst och frågan är vad det beror på. Vi skryter ofta om framgångarna i svensk basket. Och det med all rätt när det gäller att få publik till matcherna, vilket vi inte är ensamma om, samt hur vi attraherar fler ungdomar än någonsin att spela basket. Men vad händer med den sportsliga delen av elitsidan där det oftast påpekas att landslaget skall vara loket som drar intresset för svensk basket?

Tittar vi på rankingen i Europa i vårt närområde så ser den ut enligt följande:

4) Lettland

6) Litauen (oftast inte med i Baltic)

13) Finland

22) Estland

24) Island (inte med i Baltic)

25) Sverige

29) Danmark (inte med i Baltic)

Så såg det inte ut när Baltic Cup startade och om vi pratar om framgång så vad har då inte våra grannar gjort? De är ju även mindre både till yta samt befolkning än vad Sverige är. Ser vi på hur deras landslag presterat i det nuvarande kvalet så borde det kanske leda till någon form av nyfikenhet. 

Det vore intressant med någon form av jämförelse samt utbyte för att vi skall kunna hitta ett program för hur våra ungdomslandslag skall spela och träna, och sen kunna göra någon form av eget program som vi följer. För fortsätter vi på den nuvarande vägen (vilken verkligen inte är usel, men ej tillräckligt bra), så kommer vi även i fortsättningen att få vara med om varierande resultat för våra seniora landslag.

Så coacher och spelare behöver inte ta åt sig av min kritik då det här ansvaret faller på tjänstemän och styrelse hos SBBF. Eller vem skall ta i frågan?

/Jonte Karlsson

📋 Här hittar du Jontes tidigare krönikor!

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.