Gästkrönika: En stor spelare som ger feedback

Publiksiffrorna

Är ju inte alls dåliga om vi tittar på det hela ur ett historiskt faktaperspektiv! I mitt grävande i samband med min lista över ligans bästa lag så noterar jag att mycket som sägs om den äldre tidens siffror inte stämmer. Speciellt inte under min egen ishallsera som ofta nämns som toppen när det gäller publik. Rent statistiskt så ligger vi bättre till de tre senaste åren än vad vi totalt gjort sedan säsongerna på 70-talet. I slutet av 90-talet och början av 00-talet var det ganska bra, men inte så hemskt mycket bättre än vad som är fallet nu. Så gå inte på negativisternas snack om att det alltid var bättre förr och att det skulle vara riktigt dåligt nu.

Lägger vi även till tittarsiffrorna i Expressen sändningarna så har vi mer publik än någonsin. Men visst kan vi bli bättre, men det är lite lättare att jobba om vi förstår att det inte är så illa som några säger.

Matcharrangemangen

Låt mig säga efter ett antal olika besök i Sverige att Borås, Jämtland och Norrköpings matcharrangemang är strålande. Jumbotroner, lekar, maskotar och bra med publik. Roliga jinglar, bra musik (även om ni vet att jag tycker det är lite högljutt ibland) strålande matchintroduktioner samt roliga tävlingar och mängder av aktiviteter för publiken, förutom då själva sporten. Inte så konstigt att de även toppar listorna över antalet åskådare på sina matcher. Kul att de andra lagen försöker hänga på även om de inte har samma förutsättningar som de andra nämnda klubbarna här.

Sloga

Vad härligt med ett gäng som vågar ta steget upp och tävla med de bästa lagen! Som förstår vikten av att vara med bland de bästa för att utvecklas samtidigt som de förstått att de inte kommer vinna massor av matcher. En monumental skillnad i inställning och kärlek till basketen än de trötta Superettan-klubbarna som mest klagar och ser problem med att vara med i den högsta serien. Alla kan inte vinna SM, men alla kan vara med och tävla vilket Sloga gör. Och när de vinner, vilket de gör ibland, så är de överlyckliga över det. Rätt inställning och jag hoppas att klubben hänger i framöver.

Uppsala och Umeå

Jag har alltid varit svag för de inhemska spelarna då de är, i mina ögon, själva fundamentet i vår basket. Amerikaner/importer kommer och går svenskarna består. Uppsala fortsätter sin helsvenska satsning (vilket är ett medvetet val) och det är lika kul varje gång att de ändå kan tävla på högsta nivå. Just nu trea i tabellen vilket visar att det, återigen, är mycket som blir bra bara någon vågar ta steget.

Umeå har kanske valt sin satsning av andra anledningar än Uppsalas. Det gör att vi kanske har SBL:s roligaste lag att titta på. Samtidigt som de är ett riktigt svänggäng för de presterar, precis som väntat, ojämnt i matcherna. Men de tävlar och vinner vilket är en härlig passning till många som säger att de är dåliga. Och vem blir inte glad av att få se nya unga svenskar som Åhnstrand, Rask, Andersson, Lundmark och Lindblom spela. Samtidigt som de är coachade av en profil som både vågar prata (och gör det mycket), samt klär sig överlägset sina konkurrenter i färgstarka västar och ringar.

Tempot och spelet

Menar kritikerna är dåligt och svagt. Jämfört med vad undrar jag? NBA och Euroleague, ”no shit Sherlock”! Men det är väl inte vår benchmark? Spelet och taktiken ligger på en lägre nivå, men vem av den vanliga publiken vet det? Tempot däremot är hiskeligt och jag har nyligen sett matcher med både före detta Premier League och NHL-spelare som unisont säger: ”Satan vilken fart när de spelar och helvete vad stora de är samtidigt som de är vältränade och rör sig riktigt bra”. Att sitta courtside och se Jämtland – BC Luleå som jag fick under Superlördagen var en riktig ögonöppnare. Det gäller bara att få dit mer publik som får uppleva det här själva samt prata bra om spelet så kommer utvecklingen fortsätta.

Gustav Hansson, en stor spelare i många bemärkelser

Gustav är en av SBL:s bästa spelare. Oftast får han beröm men ibland får han kritik av mig när jag kommenterar. Som många andra. Om ni någon gång tror att Gustav varit sur för det, samt behandlat mig nonchalant som vissa andra gör så tror ni fel. Att jag är kritisk i mina åsikter ibland är ju en förutsättning för att jag skall få kommentera och skriva krönikor. Gustav hälsar alltid och frågar hur det är, diskuterar gärna någon åsikt som han inte håller med om, men gör det med klass.

Men efter Superlördagen fick jag tårar i ögonen när han efter en smärtsam förlust tar sig tid att komma fram till mig och Johanna Dahlén och säga "Tack för att ni gör det här och gör det så bra. Jag och mina lagkompisar har tittat hela dagen på hotellet. Det här är så bra för oss, SBL och sporten. Tacka alla involverade”.

Beröm är vi inte alltid bortskämda med så det var stort och gjorde vår maratondag värd alla nedlagda timmar.

Till sist

Noterar jag att Dawid Iwung i sin krönika skriver att jag är 68 år, dessutom två gånger. Det vet jag men förstår inte riktigt vad det har med hans åsikter om domarna och mig att göra. Eller så menar han något som han inte törs skriva?  David får, som alla andra, tycka vad han vill. Jag vill ändå meddela honom (och eventuella andra som har åsikter om min ålder) att jag trivs med den, jag har nämligen inget annat alternativ.

/68-årige Jonte Karlsson

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.

📲 Här hittar du alla tidigare publicerade krönikor!