Krönika: I SBL vilar aldrig domardebatten
Publicerad:
Alla bär på en. Och den är inte sällan laddad. Åsikten om den svenska domarkåren.
Att följa en SBL-match med landets basketciceron Jonte Karlsson som kommentator innebär alltid ett par saker. 68-åringen navigerar med ett initierat lugn som bottnar i en stor kärlek till ligan. Med Jonte som kommentator riskerar du inte att missa någon amerikans utbildningsträd. Vilka skolor de representerat från high school vidare till college. Smeknamn på samtliga universitet samt deras geografiska läge.
De personliga åsikterna (och de är många) blandas med händelseutvecklingen i den match Jonte synar. Där hans avsky för floppande och förstärkningar för att vinna fördelar slutar, tar Jontes roll som domarkårens främste beskyddare vid.
68-åringen var ingen mönstergosse under sin tid som coach men om det i stridens hetta, när han stod vid sidlinjen, funnits domarkontroverser så är verkligheten en annan nu.
Reprisbilderna kan ge den ifrågasättande foulande spelaren rätt, men Jonte kliver omedelbart över i den andra ringhörnan. Domarnas.
Protester, hur beskedliga de än må vara, utlöser en allergi hos Jonte Karlsson och det kan man välja att se på hur man vill. Det råder en obrytbar "man får de domare man förtjänar"-attityd och jag hävdar att det är en unik inställning hos Jonte Karlsson.
Ett ställningstagande som han inte delar med någon annan tyckare. Att vädra den svenska domarkåren med basketintresserade i det här landet och det riskerar inte att bli tyst i rummet. Det är laddat och med några få undantag färgat åt samma håll. Att det är för petigt. För ojämnt. För svag spelkänsla. Kanske tröttsamt rent av att älta, men domarkritiken är en levande organism som letar sig över basketgenerationer i Sverige.
Handen på hjärtat. Jag landar hos de som tycker att det blåses åt helvete för ofta för ofta. Att det är råder ett osunt behov att synas och märkas. Inte hos alla. Men hos för många.
I samband med mästerskap, sommarens EM-slutspel är ett färskt minne och exempel, så är det frapperande hur mycket av en annan sport det är jämfört med SBL. Nej, det handlar inte om att det är en så pass högre nivå rent basketmässigt som gör att det blir en orättvis jämförelse. Snarare att domarnas radar, spelförståelse och känsla bidrar till att det blir ett annat underhållningsvärde. Situationer där det tar tre-fyra att identifiera varför och på vem det är blåst, där alla spelare och coacher ser ut som levande frågetecken står högt upp på min önskelista att städa undan en gång för alla.
Tabellen! Norrköping och Borås kommer, föga överraskande, att jaga kläderna av varandra om förstaplatsen men när ögonen vilar på motsatt ände av SBL-tabellen så pirrar det ännu mer. I slaget om åttonde och sista slutspelsplatsen är det – och kommer förbli? – ett getingbo med fyra lag om en plats. Köping, Sloga, Högsbo och Umeå parkerar i det nedersta skiktet just nu men det är inget avstånd att tala om upp till Södertälje, Jämtland och Nässjö. Det är bäddat för ett underbart race om att säkra en plats rätt sida om strecket.
Oskar Palmquist! Ibland dyker de upp. Spelarna som stjäl uppmärksamheten och som är svåra att slita ögonen ifrån. Oskar Palmquist blandar det mesta i en skön mix. Högkompetent spelare, den avigt svårstoppade vänsterhanden och en spelare som inte drar sig för att komma in under motståndarhuden. Kan landslagsmannen vara vad Borås behöver för att gå hela vägen den här gången? Oskar Palmquist sitter på många av de egenskaper som laget saknat för att matcha upp Norrköping Dolphins i guldracet de senaste åren.
/David Iwung
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.