Krönika: Matcher och matcharrangemang
Det känns överhuvudtaget som om SBL Herr tar lite mer marknadsandelar publikt i och med Expressens inträde på banan som mediapartner. Förutom att de sänder alla matcher, så skriver de även mer artiklar och vad vi än tycker om kvällstidningar så läser vi dem, vilket skapar intresse.
I topp på publikligan ligger Norrköping som snittar imponerande 2 182 åskådare och i botten hittar vi Umeå med ett snitt på 420. Egentligen kan vi dra en parallell på hur serietabellen ser ut med undantag av ett bra publiklag som går dåligt, och ett sämre som går bra. Samtidigt är det några som klagar på toppklubbarna som tjänar mer pengar än de mindre bemedlade i något sorts svensk rättvisetänk vilket förvånar. Det handlar om alla möjliga ursäkter i stället för att konstatera det enkla, att ju fler åskådare du har desto mer pengar tjänar du samtidigt som du genererar mer intresse. Så varför inte arbeta med publikfrågan och ha den mer på agendan än att bara fokusera på det sportsliga resultatet?
Det går ju att göra något och det har vi haft tidigare bevis på. Någon som kommer ihåg Solna Vikings som i mitten av 90-talet gav sig den på att fylla Solnahallen? Den hallen på Ankdammsgatan som tidigare i mångt och mycket påmint om en öde kyrka. Många var de som sade att det var omöjligt, men coachen Bengt Wiström flankerad av bland annat Viktor Petrovski visade att allt går med hårt arbete. Solna blev samtidigt ett lag som än mer alltid tillhörde topplagen. Så det verkar som om det finns någon symbios med antalet åskådare och sportslig framgång. Jag tror säkert att även nuvarande Jämtland Basket skriver under på det här.
Men det är ganska klart att det inte går att åstadkomma något om vi säger att det inte går och vi stället ägnar tiden åt att hitta ursäkter till att ingen kommer och tittar. Inom sporten brukar vi säga att ju mer du tränar desto bättre blir du. Tankesättet går väl att överföra när det gäller arbetet med publiken också.
Kanske att vi även skall tänka i nya banor när det gäller vår liga. Framför allt om vi vill bli fler lag. Jag har ofta undrat varför SBL Herr alltid skall spela på vardagar. Så funkar det inte internationellt och inte heller speciellt ofta i andra lagidrotter i vårt land. I årets serieprogram så spelas det endast åtta matcher en lördag och en match en söndag. Då bortser jag från den fulla omgång som spelas lördagen innan nyårsafton. Konstaterar också att två av de bästa publiklagen Norrköping och Jämtland står för fem av de matcherna. Och det borde väl vara ett svar på att det går att spela helger utan att vara rädd för att mista publik?
Ur perspektivet bättre för fler lag ligger även att resor och boenden är billigare under helgerna än veckorna, då vi skall trängas med alla affärsresenärer. Då jag finns i den senare kategorin så är jag väl medveten om vad det kostar att förflytta sig i landet under veckorna.
För de lag som inte heller har heltidsproffs i sina trupper så innebär det här att de inte behöver ta ledigt från vare sig arbete eller studier, vilket även det borde sänka kostnadsersättningarna. För heltidsproffsen i de bästa föreningarna spelar det ju ingen roll då det bara är att spela när det sägs till. Jag antar att det står i deras befattningsbeskrivning.
Är det inte också så att gemene man idag har mer tid att ägna sig åt aktiviteter på lediga stunder än på arbetsdagar, då det är ungar som skall hämtas på dagis, föräldramöten, träningspass med mera som skall hinnas med? Och kom nu inte dragande med att alla ser "På spåret” eller något annat populärt TV-program under helgerna. Till och med en 60-plussare som jag vet att du idag kan se dina program genom appar precis när du vill.
Om vi nu skulle våga pröva något nytt och tänka utanför boxen, är det inte även då dags att börja se över våra arrangemang? Åtminstone när det gäller musiken, gapande speakers och godisregnet.
Vi måste ställa oss frågan vilka som går på våra matcher, men framför allt vilka vi vill skall gå dit. Tror inte att det finns någon undersökning vad snittåldern hos basketbesökaren är, men det är knappast så att de attraheras av godisregn. Inte heller av den musik som spelas på vissa arenor. Rap och hiphop i all ära, och på högsta volym, tror inte jag är melodin hos basketåskådarna. Här handlar det mer om att hitta igenkännande musik som publiken kan sjunga med i, samtidigt som de kan klappa händerna. Och klappa händerna skall de göra självmant (för att basketen är bra!) utan att bli uppmanad till detta av någon testosteronstinn speaker som samtidigt säger åt dem att de är ”Sveriges bästa basketpublik”. Så summa summarum utifrån mitt perspektiv är att den medelålders/äldre besökaren genererar mer pengar i både inträde samt vad de spenderar på en match än vad de yngre gör, då bör vi anpassa oss efter dem.
”Kidsen” som det så populärt kallas, är viktiga åskådare men de är inte den största gruppen som besöker oss. Gällande dem är det viktigare att vi har ungdomsträningar och matcher för att skapa ett framtida intresse. Kan vi göra det så vill de gå och se matcher självmant samtidigt som vi förhoppningsvis får fram mer talanger.
Till sist så vill jag påpeka att det är mycket bra som görs idag, men jag har aldrig varit av devisen att bra är tillräckligt och att du därför skall slå dig till ro. Vi är på väg men vi har en lång resa framför oss innan vi är där vi vill vara. Så låt denna text vara en extra vedklabbe i brasan.
När det gäller att bli fler lag i SBL Herr så ber jag få återkomma. Den här texten blev längre än vad som var väntat så jag ger mig för denna gång.
/Jonte Karlsson
📋 Här hittar du Jontes tidigare krönikor!
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.
