Krönika: Lite mer än halvvägs

Men istället för att bedöma varje lag för sig, skall jag försöka mig på en (subjektiv som vanligt) bedömning av olika delar i spelet, samt även de olika lagen i form av grupper.

Lagen och dess sammansättningar

Som vanligt så är det många lag som ändrar i sina laguppställningar den här tiden på året. Alla dessa importer som presenterades som fantastiska och unika när de kom i höstas har av olika anledningar inte varit det. Till dags datum har ganska många fått åka hem, av olika anledningar, och vissa lag har bytt spelare vid flera tillfällen. De två lag, Borås och Umeå, som varit intakta med sina importer ligger etta och tvåa i tabellen. Kanske att det säger något för övriga inblandade?

Det blir ju givetvis enklare för de coacher som slipper byta lag och kan arbeta med kontinuitet och den spelidé som de har. Å andra sidan har ju även Köping samma trupp, men deras resultat är ju inte jämförbara med de andra två lagen så det kanske inte har någon betydelse i alla fall?

Hur som haver så har det i mina ögon utkristalliserat sig tre skikt i årets SBL och de ser ut som följer;

Toppen - Borås, Umeå, Jämtland och Norrköping

Ur den här gruppen tror jag mig finna säsongens mästare. Vem låter jag vara osagt, men givetvis är jag i denna kvartett mest imponerad av Umeås utveckling från notoriskt botten/mellanlag till ett stadigt topplag. Det som annars, i mina ögon, gör de här fyra lagen till sevärda är att de spelar en basket som det syns vad de vill få fram samt att de oftast är konsekventa när de försöker genomföra det. Sen finns det givetvis ganska stora skillnader i spelsätt i den här gruppen, vilket känns spännande inför slut tampen.

Mitten - Nässjö, Luleå, Södertälje

Här finns kapacitet för alla tre lagen och det är ju möjligt, om inte speciellt troligt, att någon i denna grupp också kan vinna guldet. Däremot svajar prestationerna i matcherna och jag kan förundras över den höga nivå som varvas med rena bottennapp.

Botten - Uppsala, Köping, Kalmar, Fryshuset

Två av årets nykomlingar finns här och det är förväntade resultat vi noterar på dem. Båda två har dock vid några tillfällen visat prov på framtida framgång så de får bida sin tid i årets serie. Och så har vi då Fryshuset. En fantastisk samhällsnyttig institution med mängder av fina verksamheter. Men vad är meningen med basketlaget i SBL och hur länge är det försvarbart att driva den här verksamheten ur ett sportsligt perspektiv? Att ha vunnit en match under tre säsonger sedan comebacken i SBL är knappast något positivt i en elitverksamhet.

Offensiven

Har till min glädje blivit mer anpassad samt taktisk när det gäller val av skott. Idag skjuts det trepoängare med bättre tanke samtidigt som de flesta lagen har en förmåga att anpassa sitt offensiva spel tempomässigt mer än tidigare. Givetvis finns det undantag och när en del lag spelar mot varandra är det knappt jag hinner med som kommentator då det skjuts friskt och ohejdat hela tiden.

Ett lag som jag berömt mycket för anpassningen i sitt offensiva spel är Borås. De skjuter fortfarande mycket från distans, men har en drös av småfinurliga spel i anfall som ger dem möjligheter till bra val istället för att alltid förlita sig på att trepoängsskyttet måste vara bra. Nu när det är bra tillsammans med ovanstående påstående så är det inte så konstigt att de varit i topp av tabellen majoriteten av säsongen. Sen gillar jag ju även, ur ett taktiskt perspektiv, hur Jämtland alltid hittar folk att posta upp när försvaret använder sig av byten i man-man spelet.

Defensiven

Man-man är fortfarande det försvar som är vanligast samtidigt som det fortfarande är populärt att byta allt på screen sättningar. Vi har ändå sett väldigt mycket mer zonförsvar denna säsong och faktiskt även lite kombinationsförsvar. Det gläder mig då det ger en ingrediens till i matcherna där både coacher och spelare måste anpassa sig.

Om jag skall nämna några lag som jag gillar här får det bli Umeå som i många fall är aggressiva, samt gör olika saker vid screen försvaren och har en mix där som få andra lag. Sen är ju Jämtland även väldigt positionerade och kanske det lag som är mest fysiska innanför trepoängsområdet. Något jag tror de kommer få nytta av i ett framtida slutspel.

Spelare

Nivån är vad den brukar men jag noterar med tillfredsställelse att det sker en utveckling på den svenska sidan samtidigt som de faktiskt även räknas som viktiga spelare. Det är bra för vår basket och visar att våra inhemska spelare kan om de får chansen fullt ut. Gustav Hanssons framfart har få missat och han är ju verkligen årets snackis. Men även andra unga svenska guards som hans bror Daniel, Jonathan Arvidsson i Luleå, Ludvig Johansson i Borås och Hugo Bergström i Norrköping har visat prov på fint spel. Det finns fler svenskar att nämna, men de räknar jag till epitetet ”etablerade stjärnor” och de tillsammans med guardsen förgyller för tillfället SBL.

Coacher

En del av dem är så känsliga så jag skall inte göra någon bedömning av dem individuellt. Dock måste jag givetvis nämna Boris Balibrea och hans framfart. Jag är mäkta imponerad av vad han (tillsammans med sin alltid lika trevlige assisterande coach Gabriel Loaiza Perez) presterat under den första halvan av serien.

Vi trodde väl alla att det relativt enkla materialet av spelare inte skulle räcka till någon topprestation. Dock visar Balibrea vad, hårt arbete i kombination med acceptans av de förutsättningar som finns, kan ge för resultat.

Till sist lite information för de som vill lämna sina synpunkter på vad jag skrivit. Jag är en av få personer som inte befattar mig med sociala medier. Jag skall inte ta er tid med att förklara varför. Dock så kan ni alltid skicka era texter till SBL ([email protected]), så vidarebefordrar de dem till mig om ni önskar svar.

/ Jonte Karlsson

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.