Krönika: Ledarskap, sanning och konsekvens
Det är idag av stort intresse att prata om ansvar, ledarskap, attityder, normer, mål och mycket annat gällande hur andra människor i ledande positioner styr sin verksamhet. Ämnet existerar inom näringslivet och idrotten. Det är ju ofta så i vårt land att det är någon annans fel, och att vi sällan som individer vill göra något åt det själva, utan bara ha åsikter i frågan. Så här kommer mina!
Jag fascineras av ämnet och har själv en del egen erfarenhet både inom idrott och företagsvärlden. Nu när jag på ålderns höst ser tillbaka på vad jag fått för ”feedback” på mitt eget ledarskap, så är jag än mer intresserad av hur det ser ut i dagens basket kontra hur det var förr i tiden.
Efter att sett en hel del internationella matcher, framför allt då i min favorit Euroleague, så noterade jag, halvvägs in i säsongen att de mest framgångsrika coacherna och klubbarna drivs av ungefär samma ledarskap som alltid. Oerhört karismatiska samt engagerade ledare som inte drar sig för att säga och visa vad de tycker. Jag tänker inte bara på att de kan klaga på domarna, för då handlar det mer om att de är förbannade än att de smågnäller hela tiden, (i den sistnämnda kategorin är vi annars på rätt hög nivå i vår egen liga). De verkar ha klara mål och ambitioner och driver sitt ledarskap därefter, och det råder ingen tvekan för de inblandade vad som gäller.
I Sverige (som av någon outgrundlig anledning ofta tror sig vara ett världssamvete för alla frågor) så är ju många gånger den mjuka ledarstilen att föredra. Vi är ju inte så mycket för auktoritära typer i vårt land. Sen om någon skulle kunna förklara vad mjuk ledarstil innebär så är jag intresserad av att lyssna. För en mjuk ledarstil behöver verkligen förklaras och får inte misstolkas som att alla får göra vad de vill, samtidigt som de duktiga favoriseras och det letas konsensus hos alla inblandade. Det är inget som jag tror är genomförbart av den enkla anledningen att människan är egoistisk och ser mest till sig själv, även om vi alltid förnekar det påståendet.
Legendstatus
Zeljko Obradovic är en legend samt Europas mest framgångsrika basketcoach. Se gärna den här minidokumentären så förstår ni vad jag menar med legendstatus.
Mängder av Euroleague-titlar, inhemska mästerskap och landslagsframgångar gör honom outstanding i den kategorin. Att han kan sin basket och är en stor taktiker är självklart, men det är hans ledaregenskaper som gör honom speciell. Alla som spelar/spelat/arbetat för honom hyllar honom som den bäste, även om alla någon gång (eller kanske många) fått utskällningar för att de inte gör vad de skall.
Att få ris gör ont för den inblandade, men att få ros gör lika mycket gott för den som är drabbad. Bägge delarna är viktiga för en individ som vill utvecklas. Det är något som jag tycker syns i det engagemang som Obradovic visar och det gäller alla som han är ansvarig för. Han gör inte skillnad på spelare oavsett vad det står på deras meritlista eller vilket namn de har. Gör du inte vad du skall, eller gör det dåligt, så blir det en konsekvens. Du åker ut och sitter på bänken samtidigt som du vet att du kommer få en ny chans att bättra dig någon annan dag. Det är också väldigt sällan som han har åsikter eller bryr sig om något annat såsom vad fans eller media säger. Han gör sitt jobb och gör det så bra han kan varje dag, timme och minut.
Behandla alla lika
Någon sådan coach har vi inte haft någon gång i vårt land, men har vi någon som åtminstone försöker ta efter hans sätt att vara ledare? Hur är det egentligen med det där att behandla alla lika samt att visa engagemang och konsekvens i våra handlingar? Möjligt att någon kvalar in här men jag är inte säker fullt ut…..När jag ser matcher i SBL så är det sällan någon spelare möter en konsekvens när de gjort något dåligt. Speciellt inte om det är någon av våra viktiga spelare (eller stjärnor som viss media fortsätter kalla dem). Däremot fungerar det utomordentligt med det ledarskapet om det är unga spelare samt någon med lägre rang i lagen. Jag tycker att det är klent samtidigt som det också ger personen i fråga en stor chans att mista sitt förtroende som just ledare.
Nu är det ju inte bara coacherna som är ledare. Här får vi även koppla på de som kallar sig klubbdirektörer och sportchefer. Borde det inte ligga i deras intresse att ha en elitförening där jämställdheten är lika stor här, som den skall vara i resten av samhället? Det är få ledare som vågar ge sina coacher konsekvenser för något som de gör fel, och gör inte de yttersta ansvariga det så lär inte coacherna göra det heller. I stället möts jag ibland av kommentarerna att det är bra att jag är kritisk för det kan coacherna behöva. Förlåt mig, men det kan väl knappast vara min uppgift utan det borde väl ske internt i respektive förening? Det är ju ändå där som utvärderingen av coachens arbete skall ske, samt även eventuella beslut tas om fortsättning eller avslut.
Avsevärda möjligheter
Och tänk tanken om det i SBL var så att, oavsett rang i laget, du fick sätta dig på bänken när du gör fel alternativt inte gör ditt max. Det skulle ju öppna upp avsevärda möjligheter för alla unga svenskar som sitter och väntar på sin tur att få chansen. I stället mjäkar vi på med att inte våga vara ärliga och ge sanningar som innebär konsekvenser, och det påverkar nog vår miljö och utveckling mer än vad vi tror. Dessutom är det i mina ögon kortsiktigt ledarskap och det har sällan gett några framgångar.
Jag är, som ni säkert vet, tveksam till det här med delat ledarskap. Anledningen är enkel. Om ingen i det här landet vågar stå upp för sitt ledarskap fullt ut utifrån det jag skrivit om, hur skall det då bli om det är två till tre andra som även de skall in i den här mixen. Jag tror inte att Obradovic, Ataman, Jasikevicius, Trincheri, Bartzokas och de andra (väldigt framstående coacher) i Euroleague skulle ställa upp på något sådant.
Så vem blir först i Sverige med att stå ut och vara ärlig och jämställd mot alla samtidigt som engagemanget gör att de vågar stå upp för sig och sina spelare samt sätta de mål som behövs? Både kort- och långsiktigt. Och framför allt, vem vill ta det ansvaret själv utan att skylla på något annat/annan?
Jag har själv stått vid sidan som coach i över 20 år. Det är inte lätt att våga det jag skriver om här och det är inte heller något jag förväntar mig skall hända efter den här texten. Men låt oss i alla fall våga vara ärliga samt diskutera/debattera frågan så att vi kanske kan få ett ännu bättre ledarskap än vad vi presterar idag.
/Jonte Karlsson
📋 Här hittar du Jontes tidigare krönikor!
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.
