Gästkrönika: Spridda noteringar efter en fjärdedels säsong

Försvar

Allt går i cykler i sportens värld. Inom basketen är det bara är anfall som gäller för tillfället. Trepoängarna slungas iväg i tid och otid med hänvisningar till all möjlig statistik enligt coacherna. Valen när en spelare skjuter är väsensskild sedan tidigare och egoismen, precis som i samhället, ökar för varje omgång.

NBA visar siffror som säger att de aldrig tidigare har haft så många spelare som gjort över 40 poäng i de första omgångarna av en grundserie som nu. Samtidigt har poängantalet i matcher ökad med mycket de senaste åren. 118 poäng i snitt offensivt per match var den senaste siffran jag såg.

Europa hänger tyvärr på och mitt älskade Euroleague visar samma tendenser. Så även i SBL givetvis. Att kommentera Jämtland, Köping, Uppsala, Högsbo med flera är svårt. Att hänga med i snacket när det skjuts hej vilt hela tiden är ingen enkel övning. Frågan är när pendeln svänger. Jag som älskar kampen i försvar hoppas att det sker snart. Vill bara påminna alla om den gamla klyschan ”Offense wins games, defense wins championships".

Positiva Umeå

Att vara engagerad, visa känslor och alltid ge järnet oavsett den egna kapaciteten är saker som är roliga att titta på. Umeå står för allt det där och jag följer dem ofta i deras matcher. Inte för att de spelar den bästa basketen utan just för ovanstående ingredienser. Rent basketmässigt så vet inte alltid de unga spelarna åt vilket håll de skall springa, men de gör det med fart och vilja att göra rätt och då är det kul att titta.

När laget slog Nässjö (efter ett underläge på hemmaplan med 25 poäng i den andra halvleken) så firade de dessutom vinsten som om de vunnit SM. Härligt att se de känslorna samtidigt som hemmapubliken hängde på. Ett tips i grå november/december om ni inte har något att göra. Se Umeå spela basket det är uppfriskande!

Lokal media

Var har alla lokala basketexperter tagit vägen? Förr i tiden höll sig varje lokaltidning med en insatt och entusiastisk journalist som kunde och tyckte mycket om basket. Peter Lindvall på NSD hänger i, men var är de andra? Dessutom väljer de oftast att göra det lätt för sig genom att intervjua en ”expert” (inkluderar mig själv här) i stället för att göra det egna jobbet, vilket till slut blir tråkigt när samma personer alltid skall förekomma i media. Skärpning och ha lite respekt för de som gillar basketen lokalt och låt fler tycka om vår sport.

Unga spelare

Hur tänker coacherna i SBL när de leder med massor och inte spelar sina unga bänkspelare? Om de inte får spela då när skall de då få lira? Dessutom behandlas de inte alltid, de få minuter de är på plan, juste av domarna. Inte konstigt om de tröttnar. Denna säsong har vi haft mängder av matcher med stora differenser i poäng. Ofta sitter bänkspelarna där de sitter ändå. Trist.

Påfåglar

Ni vet den där fågeln som blåser upp sig med sina fjädrar och blir väldigt vacker ibland, med betoning på ibland. KJ Jenkins i Borås har varit på tapeten som egoist och ”jagad” av en del för det. Han kanske platsar i den kategorin, men det finns väl andra spelare som är minst lika hopplöst uppblåsbara och bara spelar för sig själv. De finns i majoriteten av lagen och det förvånar mig att coacherna låter dem hållas. Det är väl ändå en lagsport vi sysslar med?

Nyttiga basketspelare

Finns det givetvis också. En personlig favorit är Caleb McGill i BC Luleå. Han gör allt det där som är nyttigt för ett lag och som inte alltid syns. Dessutom en ödmjuk herre som är klart lagorienterad och fostrad i det som var basketens DNA en gång i tiden. En spelare som kommer uppskattas mycket mer på annat ställe i Europa när han går vidare i karriären.Sen får vi aldrig heller glömma CJ Dunston i Umeå. Ni som kan och förstår basket fattar vilken guldklimp han är för sitt Umeå. Säsongens största överraskning för mig. Både som spelare och människa.

Årets coach

Det är långt kvar till utnämningen men visst måste Torbjörn Gehrke i Umeå leda den kategorin för tillfället? Som ni säkert känner till så har vi haft våra duster, men jag lägger mig platt för hans prestation så här långt denna säsong. Han kommer mer till sin rätt här med ett lag som ingen kan förvänta sig något av. Då slipper han prata om massa eventuella framgångar som laget borde ha och sen måla upp märkliga scenarion som inte inträffar. Nu arbetar han med SBL:s minsta budget och gör verkligen jobbet på ett utmärkt sätt och är värd allt beröm som finns. Hur han kan få det gänget att tro och prestera utifrån sina förutsättningar borde få många i SBL att fundera.

Slår gärna ett slag även för unga Oliver Malekzadegan i Nässjö också. Det går lite upp och ned med ett enkelt material, men spelarna ser ut att ha det roligare denna säsong och bara det gör honom till en kandidat framöver.

För övrigt

Noterar jag att Henrik Johansson gett ett genmäle på den krönika som jag skrev gällande landslaget. Kul och intressant där han visar på en annan ingång på det här med coaching. Jag tycker givetvis inte samma i allt han säger, men är glad att någon torgför åsikter som går stick i stäv med de jag har. Debatt behövs för en framtida utveckling och den är alldeles för klen i Basketsverige. Så det här var ett välkommet inslag.

Till sist

Ni vet att jag inte är en NBA-fantast. Såg ändå Netflix andra del av ”Starting Five” som följer fem av de största stjärnorna i ligan. Vad kul att få lära känna både Shai Gilgeous-Alexander och Jaylen Brown. Man kan alltså vara både påfågel och bra människa samtidigt. De trumfar både Kevin Durant och James Harden som även de (tillsammans med Tyrese Haliburton) medverkar. Det finns hopp även i NBA. Titta själva och bedöm när ni kikat klart på Umeå!

/Jonte Karlsson

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.

📲 Här hittar du alla tidigare publicerade krönikor!