Krönika: Använd djupet i anfall

I basketen, som i all annan idrott, så förändras sporten både regelmässigt samt spelmässigt ganska ofta. Det mesta sker i olika tidsintervaller där anfallsspelet ändras i lite snabbare takt än vad den defensiva motsvarigheten gör. Här kommer några rader om hur vi spelar för tillfället, både i Sverige samt internationellt.

Just anfallstankarna och struktureringen kring dessa verkar vara smittsamma då det känns som om de flesta lagen oftast spelar samma typ av anfall, dock givetvis med små egna alternativ/spel. Vi som varit med länge kommer ihåg när det på 80 talet skulle spelas ”Flex”, vilket byggde på att alla spelare i princip hamnade på alla positioner under anfallets gång. Under 90 och 00-talet så spelade oftast ”Horns” där anfallen startas med två höga centrar på varje sida om förlängningen av straffkastlinjen. Nu på 2020-talet så gäller nya tankar. Att förändringarna ständigt kommer till stånd beror givetvis på att spelarna är bättre på individuellt försvar, samtidigt som coacherna har som yrke att se till att stoppa allt taktiskt spelsätt med motsvarande defensiv.

Dagens anfall handlar mer om rörelse med alla spelare i en inledning av anfallen och sedan går de flesta, jag kanske skulle säga alla, över till det som kallas ”Dribble hand off”. Idag är det viktigare att få rörelse på alla spelare i anfallen, även de som inte är på bollsidan. Sen är ju tanken att bollen genom passningar/dribblingar skall göra mycket arbete, men när läget kommer så är vi där med en screen på toppen igen. Dock inte alltid av en center som det var förut utan det kan vara vilken spelare som helst.

Olika variationer 

Alla lagen i SBL spelar på det här sättet, dock med olika variationer. Vissa lag har inte ens centrar längre utan använder sig av rörligare forwards (läs Borås, Norrköping och Södertälje), och det går ju bra då det oftast blir miss match i alla fall. Fördelen med centrar, i alla fall utifrån vad jag tycker, är att det är lättare att få in bollen på det låga blocket och då har du per automatik även tvingat ned försvaret på bollnivån, och så skapas det mer ytor på toppen. Att tvinga defensiva spelare att jobba både i sidled och djupled gör försvaret svårare. Speciellt idag när nästan alla byter på screens. Det är enkelt att byta då spelet sker i sidled, desto värre i djupled med de där miss matcherna vi så ofta pratar om.

Har du inget djup i ditt anfall så kommer du även per automatik att skjuta mer utifrån och jag kan ibland tycka att det blir för mycket av den varan och dessutom enahanda att titta på. Jag tog mig friheten att titta lite på Euroleagues statistik i frågan (den bästa basketen enligt mig) för jag inbillade mig att vi i Sverige skjuter så mycket mer utifrån, men det stämde inte. Självklart är skillnaden på spelet kvalitetsmässigt enorm, men det var ändå intressant att se att de 18 lagen i Europas bästa liga skjuter treor ungefär som vi gör i Sverige även om vi trycker iväg två mer i snitt per match och lag.

Våra topplag kontra Euroleagues ser ut så här i antal tagna treor per match:

Kanske ändå en viss skillnad? Den beror givetvis på att de europeiska lagen (undantaget Bologna som dock nyligen värvade 210 centimeter Zisic) verkligen har stora centrar i sina lag. I den svenska ligan är ju det något som kan karakteriseras som en bristvara. De som har en riktig center bland topplagen i SBL är Jämtland med Flo Thamba och de är väl de som mest kan liknas vid de europeiska lagen hur de spelar. Även om det inte riktigt sett ut så för jämtarna på slutet.

Används sällan

BC Luleå har även den store Tobias Sjöberg, men han används sällan i anfallsspelet. Av de andra lagen i SBL, så finns Umeå med Will Butler och Nässjö med Dartaye Ruffin som även de därigenom är det lag som skjuter minst treor i ligan. Vad vill jag säga med det här då? Jo, vi har en saknad av insidespelare i vårt land och därför blir det mer skytte utifrån. Alla lagen försöker få djupet i anfallsspelet med andra metoder och många postar upp forwards i stället. Ryan Logan i Borås är ett praktexempel tillsammans med Södertäljes Lazar Radosavljevic. Även Adam Ramstedt gör det mycket bra i Norrköping.

Men hur är det i NBA då frågar ni säkert. De har ju andra regler vilket gjort att de utvecklar fler och fler spelare som är kortare och atleter. Något som har märkts på deras internationella resultat på senare tid. De är inte längre per automatik bäst som lag längre, men utan tvekan bäst på individuellt spel. Men det räcker ju inte riktigt till längre. Och det kanske inte heller är så konstigt att de därför dammsuger Europa på de riktigt stora pjäserna då även de förstår vikten av djup i sitt offensiva spel. Ni vet väl att det finns 17 européer över 210 centimeter i det de kallar världens bästa liga. Och några går ju inte heller av för hackor. Eller vad säger ni om Jokic, Zubac, Nurkic, Sengun, Valunciunas och Gobert, som är mycket viktiga för sina lag.

Bollar på djupet

I Sverige, oavsett vilket lag du coachar, tror jag att det är av yttersta vikt att se över hur du får ner bollar på djupet, för att kunna få rörlighet samt närmare möjligheter att attackera korgen på. Ni som såg BC Luleå förlora mot Nässjö häromveckan såg det klassiska exemplet på att norrlänningarna i den andra halvleken inte alls fick djup i sitt spel, och tillsammans med en dålig skyttedag så klappade allt ihop. Givetvis beroende på Nässjös försvar också.

Men fler centrar lär vi inte se i SBL i år. När det drar ihop sig så kommer ändå djupet att vara viktigt för alla i slutspelet. Norrköping gör det lysande med sina forwards Ramstedt, Gamble, Desport och Penha redan idag. Jämtland behöver Pierre Hampton något alldeles enormt och är inte han i gott slag, tillsammans med Thamba, så kommer de inte ha mycket att hämta. Om Södertälje får tillbaka Gaddefors så tror jag även att de kan räknas in i de ”djupas lag". Nässjö har det men saknar så här långt klass på två av sina importer, vilket kanske inte räcker? Borås har spelare för att gå till final, men då krävs det att Chris McKnight hittar sin effektivitet när han postar upp. Till sist har vi BC Luleå som har en center, men få starka forwards som vill posta. Hittar de inte lösningen på det i sin offensiv så får de ha så många guards de vill, de kommer inte kunna utnyttjas.

/Jonte Karlsson

📋 Här hittar du Jontes tidigare krönikor!

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.