Krönika: Kvartsfinaler och slutspel (del 2)
NORRKÖPING DOLPHINS (3) - NÄSSJÖ BASKET (6)
Två lag med olika formkurvor och utseenden. Norrköping har efter årsskiftet vunnit tretton och förlorat tre matcher, samtidigt som Nässjö vunnit åtta och förlorat sju. Det säger en del om vilket läge de olika lagen går in i det här slutspelet. Än värre för Nässjös del är att de förlorat alla matcher i grundserien mot de regerande svenska mästarna där de dessutom aldrig varit närmre än 17 poäng.
Norrköping verkar ha hittat rätt med sina importer efter en svajig inledning på säsongen med de som byttes ut. Framför allt har Devonte Green visat sig vara ett bra kap som dessutom passar in alldeles utmärkt i det sätt Norrköping spelar basket på. Är ju ett lag som vill vara offensiva samt springa och spelar gärna mycket med alla sina spelare i rörlighet. Har ju längden för att kunna posta sina stora, men använder sig inte av det då de hellre håller sig ute på golvet. Undantaget Elias Desport som stundtals vill fajtas på lowpost men han är den av de stora som spelar minst.
Har även högklassiska skyttar i Marcus Tyus, även om han hittills inte levt upp till förväntningarna, och Nathan Dawit. Att sen ha tillgång till Adam Ramstedt, Nick Spires och Tim Schüberg med landslagsmeriter gör att de kanske sitter på den bredaste truppen av alla lag.
Nässjö å sin sida har ett mer strukturerat anfall och påminner till viss del om Jämtland, även om det är i en sämre tappning. Vill gärna gå inside till Dartaye Ruffin som är en klassisk insidespelare och har en bra ”floorleader” i Charles Barton Jr. Sen är det mer ojämnt. En del av spelarna verkar inte heller förstå vem som skall ta avslut och varför, så det blir lika ojämnt i anfallet som det varit med antal segrar totalt för smålänningarna. Men en dag när Derreck Brooks är het och får hjälp av Willie Atwood samtidigt som Sheriff Drammeh får för sig att spela lite smartare så kan de slå vem som helst.
Defensivt spelar bägge lagen M/M majoriteten av tiden enligt klassiskt mönster där de byter alla screens på toppen. Norrköping avsevärt rappare med en större vilja att kliva upp i banan för att öka tempot. Är dessutom ett av de lag som gärna spelar på steals i försvaret om möjligheterna ges.
Nässjö är mer av ett positions-spelande-defensivt-lag. Lite stabbiga och långsamma i sidled, vilket gör att de även ibland har svårt att hålla motståndare från mitten samtidigt som deras defensiva rotationer hamnar för långt ifrån varandra. Undantaget här är Elias Weibert som blivit en personlig favorit just defensivt. Han ser lovande ut inför framtiden.
Nycklar Norrköping:
Att fortsätta på den inslagna vägen de befinner sig på och lita på vad de gjort efter årsskiftet kommer att leda långt. De kanske till och med är favoriter till att vinna sitt tredje raka SM-guld? Om dessutom Marcus Tyus offensivt (väldigt habil defensivt) hittar formen så är det Norrköping som blir laget att slå.
Nycklar Nässjö:
Måste försöka hitta någon form av jämnhet i sitt totala spel för att kunna konkurrera. Joakim Källman gillar jag mycket som coach, och att han kan sin taktik och har basketkunskaper råder det ingen tvekan om. Hur han skall få några av sina spelare att förstå basket på samma sätt och spela därefter är vad det här handlar om för Nässjö.
Extra twist att kika på:
Hur länge kommer Dartaye Ruffin att orka? Norrköping kommer att tvinga honom att spela ett försvar där han hamnar långt ifrån korgen och måste komma ut på golvet. Det är slitsamt för honom med tanke på att han även är loket i lagets offensiv.
Tipset: Norrköping vinner med 3–0 i matcher!
UMEÅ BSKT (4) - BC LULEÅ (5)
Den jämnaste kvartsfinalen och det skall den vara med tanke på att det handlar om lag fyra och fem i grundserien. Det har även varit jämnt i grundserien i och med att Umeå vann två av tre matcher. En tröst för Luleå kan vara att de vann den senaste matchen med 18 poängs differens och dessutom gjorde det enkelt. Två lag som har lite samma modell i att de antingen är ”on” eller ”off” och sällan visat prov på stabilitet i sitt spel.
Umeå är frejdigt coachat av Boris Balibrea som gjort ett jättejobb med den här gruppen och dessutom, som en av få coacher, använt sig av många olika taktiska lösningar under säsongen. Ryktet säger att spanjoren driver sina spelare hårt på träning där han ständigt kräver fysisk och psykisk närvaro. I mina ögon den coach som fått ut mer än max av sitt material då vi i ärlighetens namn skall säga att det är ganska tunt med meriter och erfarenhet hos västerbottningarna.
Motståndarna Luleå har en helt annan verklighet samt en historia som förpliktar. Har även de blandat och gett och det känns som om det här är ett humörlag på riktigt. Har rutinerade och meriterade spelare, men några av dem har inte levt upp till hajpen när det gäller svenskarna. Och importerna vet jag inte riktigt vad jag skall säga om, förutom att de känns väldigt odisciplinerade, och just, humörbetonade.
Båda lagen är relativt fria i anfall där Luleås patenterade anfallsspel med mycket rörlighet och frihet är knepigt att både spela mot samt att coacha. Jag avundas inte Peter Öqvist som har en filosofi som han tror på, men den kan inte riktigt genomföras av hans spelare. Nu finns ingen Brandon Rozzell eller Alex Wesby, som håller i grejorna utan här är det att hålla i hatten när det blåser och följa med.
Även Umeå är ett snabbt spelande lag där nästan allt går genom Gustav Hansson som gjort en enastående säsong. Även de chansartade i sitt anfall och för mig är skottvalen, på samma sätt som i Luleå, tveksamma då och då. De har fler ”spel” samt en insidespelare (även om nye Nick Fullard är avsevärt sämre än Will Butler) gör ändå att det är lite mer styrsel på Umeås anfall.
Försvarsmässigt så vet vi att Luleå konsekvent byter på nästan allt i M/M spelet. Har en bra rotationstanke i defensiven vid missmatch, men problemet för firma Peter Öqvist/Håkan Larsson är att några av spelarna inte fattar det. Har svårt för att plocka upp hela banan då de oftast blir slagna och måste börja rotera och det spelar ingen roll att Denzel George kliver upp när hans lagkamrater inte följer med.
Umeå varierar sig mer och är inte rädda för att chansa. Spelar väldigt olika försvar på den höga screenen och är inte heller rädda för att dubbla vid halva planen och försöker då och då ändra tempot just i defensiven. Kul att titta på, men känns ibland väldigt riskfyllt och de har framför allt inte mycket defensiva pjäser att komma med från bänken.
Extra twist att kika på:
Har Boris Balibrea lärt sig respekt så att han kan klaga på domarna (som en av de mest högljudda tränarna i SBL) på ett mer ödmjukt sätt? Har fått fler kostsamma tekniska fouls och åker han ut (som i Borås) så är det kört för Umeå. Hans energi måste finnas på bänken då hans spelare är vana vid den som jag skrivit tidigare. Den gör ingen nytta i ett omklädningsrum alternativt att den ger motståndarna extra straffkast.
Tipset: BC Luleå vinner med 3–2 i matcher!
>>> Läs om de andra två kvartsfinalerna här! <<<
/Jonte Karlsson
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.
