Krönika: Publik, Adnan Chuk och bomullskalsonger

Jag satte mig ned för att se seriefinalen mellan Borås och Umeå och kände, bara jag slog på min dator, att det här är på riktigt! En av anledningarna var en fullsatt Boråshall med ett härligt arrangemang och tryck. Förutom en bra match, så bjöds vi även på saker runt densamma som gjorde att allt blev väldigt trevligt. Jag inbillar mig att klubbdirektör Jonas Larsson med personal jobbat ordentligt för att få till det hela och med utomstående ögon så tycker jag att de lyckades över förväntan.

Låt vara att det var en så kallad gratismatch. Det är ändå inget som säger att det går av sig själv bara för att det är gratis. Det behövs alltid något runt omkring, samt att lagets prestationer givetvis spelar en stor roll i att människor vill komma på besök. Speciellt en lördagskväll.

Jag noterade också som ”TV-åskådare” hur mycket bättre allt blev bara för att det var mycket folk på läktarna. Spelarna tyckte det var roligare än vanligt samtidigt som de givetvis bjöd till mer, och i spelet kändes det som om det presterades på en högre nivå även om det faktiskt kanske inte var så? Publiken verkade också trivas och Boris Balibrea blev utkastad, vilket gav det hela mer känsla av att vara på riktigt samt med lite extra drama. 

Tänk nu om alla föreningar i SBL kunde ta efter och prestera liknande matcher med publik, samtidigt som de förstår vikten av att ständigt vara på tårna och arbeta med just sina publiksiffror. Det här är kanske vår viktigaste fråga framöver, inte domarfrågan alltså som jag tidigare nämnt. Utan att skapa mer intresse med fler åskådare samt att det händer saker runt våra matcher. Sådant genererar, förutom publik, även ekonomi i form av entrépengar och reklam/sponsoravtal. Självklart måste vi även utveckla spelet så att det blir attraktivt och intressant.

Förändrade min syn

Några dagar senare kommenterade jag en annan toppmatch mellan Norrköping och Jämtland för SBL Play:s räkning. Mycket folk där också (Norrköping har verkligen tagit tag i publikfrågan de senaste säsongerna) och en ganska bra match mellan två lag med olika spelstilar. Det var en hel del fina spelsituationer, men det jag fastnade för var coachingen som Jämtlands Adnan Chuk stod för. Jag har följt Adnan sedan han säsongen 2014/15 började sin karriär som headcoach i Norrköping och jag, som många andra, har slängt mig med åsikter om hur han är samt hur han spelar med sina lag. Låt mig tillstå att det inte alltid har varit i positiva ordalag.

Att han dessutom alltid varit en bestämd herre med åsikter, samtidigt som han besitter en stor integritet, har kanske inte alltid gjort att han tillhört mina favoriter. Att dessutom tvingas tävla mot honom, och bli totalt avklädd taktiskt gjorde inte mina åsikter till de mer positiva när det gällde mina känslor mot honom.

När jag själv klivit undan den värsta tävlingshetsen och på distans tittade på hur Adnan arbetade, samt att jag fått förmånen att diskutera basket med honom, förändrades min syn på både honom och hans basket. För hur någon spelar finns det hundra olika sätt att tolka samt tycka om. Det ligger så att säga i sakens natur och jag samtycker inte alltid med det vad hans filosofi erbjuder, men att han kan coacha råder det ju inga som helst tvivel om!

En provkarta

När hans Jämtland åker till Norrköping utan Phil Carr, med spelrestriktioner på Pierre Hampton och Amir Smith, och ändå kan vinna mot regerande mästaren på bortaplan för andra gången i år så fick vi se en provkarta på vad coaching är. Sättet att under match ändra sin defensiv, hur han matchar sitt lag, när han tar timeouter samt hur han styr matchens tempo är ju en fröjd att skåda. I alla fall för mig. När han även vågar använda egna produkter och vi får se en ung Gustav Vågström och ännu yngre Aynanfelouwa Amoran vara med i rotationen redan i första halvlek då blir jag glad. Samtidigt som jag lär mig att mod och framförhållning är viktiga ingredienser i coachingen för att bygga ett lag till slutspelet.

Vi kan alltså producera bra coacher i det här landet och att de kan producera bättre svenska spelare är ju även det väldigt roligt. Kom även ihåg att vi har fyra unga lovande svenskar (nåväl Balibrea är ju lite spanjor också) som gör bra ifrån sig på den internationella coachscenen med landslaget, så känns det som om vi har möjligheter att, för första gången på ett tag, använda våra egna som mentorer och utbildare av nya unga tränare.

Coachutbildningar

Satte mig därför och letade coachutbildningar hos förbundet för att se hur vi använder de ovan nämnda duktiga coacherna på hemmaplan. Hittade inget i sökandet, men fann en podd som heter ”Coachteamet” som handlar om perspektiv kring basketutveckling och är utgivet av Svenska Basketbollförbundet. Med tanke på hur svårt det är att hitta något på SBBF:s nya hemsida överhuvudtaget, så var jag så glad att jag började lyssna. Jag möttes bland annat av en irländsk fotbollstränare vid namn Mark O Sullivan som diskuterade ”Skill Acqusition” där det handlade om, (vad jag tror mig förstått och det var inte mycket) att vi skall ifrågasätta den traditionella träning som kan göras på många olika sätt. Kändes ju inte så matnyttigt och inte heller som en ny idé.

Samtidigt som jag lyssnade exploderade min mailbox med skärmklipp från sociala medier från vänner runt om i landet. Det var en Alex Sarama, (en baskettränare som arbetar med att ” stimulate coaches thinking by combining their personal and practical experiences with the empirical evidence wich exists within the research world”, ledsen men jag kan inte översätta vad som menas) meddelade att SBBF som enda basketförbund i världen har ett ekologiskt ramverk med sina coacher och spelarutveckling. Tydligen en gammal nyhet som jag helt har missat. Och tur är väl det för jag begriper inte vad det innebär. Eller skall coacherna i landslagen använda sig av kravmärkta bomullskalsonger när de arbetar? Som ni säkert förstår så hittade jag inget på hemsidan, som kunde förklara vad det här handlar om.

Men min känsla som var så positiv blev till något helt annat. När vi nu har fler basketrelaterade positiva nyheter, så skall vi ändå ägna oss åt politiska projekt och sådant som knappast har med sporten att göra. Kom igen basket-Sverige! Kan vi inte hålla på med något bättre.

Vi har som sagt bra tränare/coacher i vårt land. Låt dessa mer normalt basketorienterade personer hålla i utbildningar, och låt oss lära av Adnan Chuk hur man coachar basketmatcher. Det finns ju ingen anledning för oss att göra det svårare samt att gå över ån efter vatten. 

/ Jonte Karlsson

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.