Krönika: Vem ska gå på matcherna?

Publicerad: 2024-03-24
Krönika
I veckans söndagskrönika frågar sig Jonte Karlsson vem det är som ska gå på matcherna i SBL.

Det är ju väl känt att SBL samt basketen över lag har en uppgång i intresse, medialt och i TV. Faktiskt när det gäller publiksiffror också även om ökningen i år är marginell jämfört med förra säsongen. Landslaget har även de fina åskådarsiffror där de oftast fyller de arenor som matcherna spelas i. Kul och bra givetvis men har vi tänkt över vem vi gör arrangemangen för?

Jag tänkte på den frågan när jag i förra veckan bevittnade två matcher i SBL live. Har även funderat när landslaget spelar för det är något som skaver hos mig när jag ser hur vi arbetar med våra arrangemang. Mitt ständiga mantra är ju att det är själva basketen som är viktig och att den skall stå i centrum vid varje tillfälle. Det känns för mig många gånger som den är sekundär i arrangemangen.

Det är oerhört positivt att intresset hos ungdomen ökar och att fler vill spela basket, och även gå och titta på den. Men det får väl inte per automatik göra att vi glömmer alla de andra som också vill se basketmatcher. För är det inte bara för ungdomar som matcharrangemenagen är numer? Det är godisregn, bollkastning, lekar, uppvisningar från lokala ungdomar, dans, maskotar och mängder av annat. Det är fint att vi fått till våra matcher så att något händer, för historiskt har det kanske varit lite trist och tråkigt. Men räcker det inte nu?

Och så denna volym i högtalarna! Fullständigt absurt stundtals och det är faktiskt helt omöjligt att kommunicera med någon om du skulle vilja. Det spelas jinglar, musik och reklam i minsta lilla avbrott i matchen och ibland även under matchsekvenser och tinnitusvarningen hänger över pannloben. Små barn har på vissa ställen hörselskydd på sig, men det bryr inte vi oss om, vi blåser på ännu mer.

Enorm volymstyrka

Jag kan berätta att jag älskar musik och gärna då högt. Har därför med glädje stått på Annexet i Stockholm när Thåström dundrat på så att mina byxor fladdrade och även på många andra konserter med enorm volymstyrka. Det hör liksom till på rockkonserter men på basketmatcher? Eller tänker basketpubliken som så att den söker sig till den arenan som spelar högst musik och att det är dit vi åker så vi kan lyssna på musiken i stället för att se på basket? Eller är vi så rädda för att visa upp vår produkt och lita på underhållningsvärdet så att vi dränker allt i ljud. Och är det verkligen någon av ligalagen som gjort en publikundersökning och kan visa mig att det här är vad publiken vill ha? Jag tror inte det, utan någon testeron stinn matchansvarig öser på med skrikande speakers och maxvolym på musiken för att de tror att det är häftigt. Notera att jag inte har åsikter om vilken sorts musik det skall vara utan bara om volymen. Och kom nu inte dragandes med att spelarna vill ha det så här när de värmer upp. De har ju nästan mangrant egna hörlurar på sig då de vill lyssna på sin egen musik.

För några veckor sedan var jag på match i Hockeyallsvenskan. Mycket fler åskådare än basketmatcherna, härlig stämning med sjungande supporters, bra jämn match där hockeyn var i fokus. Speakern var kort och koncis och ljudet var så att det precis hördes vad han sa. Ljudet bestod av publikjubel och visslingar. Det fanns ingen som manade på publiken att skrika högre. Inte heller frågades det hur publiken mådde samt att någon konstant skrek ”kom igen publiken nu kör vi”. Inte heller spelades det musik i varje avbrott. Och det bästa var att jag kunde prata med de som jag var på matchen med.

Inget pedagogiskt upplägg

Ovanstående är nästan omöjligt i basketen. Den ena av matcherna som jag besökte var med två barn och en förälder som inte varit på basket men engagerat sig i Trosa där jag bor (ett enormt ungdomsintresse i vår lilla kommun), och tyckte det kunde vara kul att gå med mig så att jag kunde förklara vad som hände. Pappan, med förflutet i handboll, köpte tröjor, fika, glass och godis, biljetter med mera och blev av med en ansenlig peng. Han tyckte det var en kul sport, men varken han eller barnen kunde höra vad jag sa så hela det pedagogiska upplägget blev inte av. Och pappan förstod inte reglerna men fick vänta till bilresan hem för att få en förklaring. Det hade varit lättare att förklara och visa i hallen vill jag lova men det gick inte.

På den andra matchen tog jag med mig arbetskamrater från det företag jag jobbar på som aldrig hade varit på basket. Även de hade frågor, men det fick vi hoppa över då jag var tvungen att skrika hela tiden. Den sammanfattande kommentaren efter match blev - jäkla kul sport och bra spel, hit hade vi kunnat gå med kunder om vi samtidigt hade kunnat prata lite.

Min poäng här att vi inte får glömma bort de publikgrupper som är äldre än barnen/ungdomarna. Det borde ju finnas något för alla och det kanske är än viktigare då de äldre oftast står för kalasen ekonomiskt. Pappan här ovan är ett exempel och det gäller även sponsorerna som sällan är under 35 år. Jag är inte så säker på att de vill gå på ”barnkalas” hela matchen, men väl under vissa perioder. Jag är även övertygad om att denna viktiga grupp gärna vill tala med varandra under matcherna samt slippa hörselskador efter en liga- eller landslagsmatch. I sponsorernas fall så kan de ju ofta jämföra med andra idrotters arrangemang och gällande just volymen så vet jag att den är påfrestande för många.  De kanske vill använda matchen som ett kundmöte och då bygger ju mycket på att det går att prata. I alla fall ibland. Går de på Thåström kan jag lova att ingen tänker på att prata överhuvudtaget.

Hur det är att vara kommentator i en studio på plats eller hos produktionsbolaget i Stockholm behöver jag väl inte ens påpeka? Det är alla ni som ser på matcherna (tre gånger så mycket som förra säsongen) som får en sämre produkt av den enkla anledningen att vi inte hör vad som sägs mellan oss som arbetar. Så snälla arrangörer, anpassa volymen till vettiga nivåer så tror jag att mycket av det bra blir bättre.

Eller är jag helt ute och cyklar?

/Jonte Karlsson

📋 Här hittar du Jontes tidigare krönikor!

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.

Jonte Karlsson
Officiella samarbetspartners