Krönika: Måste man vara knäpp för att vara coach?

Alla stjärnor under eran Showtime medverkar och det är oerhört intressant att få uppleva hur de såg på företeelsen samt vad som hände med dem. För mig kändes berättelserna om Pat Riley och Phil Jackson, två av de mest framgångsrika coacherna i världen genom tiderna, väldigt starka med tanke på att de faktiskt, trots framgångarna fick lämna Lakers av olika anledningar.

Det som berättades var till viss del nytt för mig och jag kom då att tänka på yrket som basketcoach och vad det innebär, samt hur svårt det är. Med ett förflutet i yrket så tänkte jag därför tycka lite igen. 

Låt oss börja med att konstatera att den som vill bli coach på elitnivå måste vara speciell, samtidigt som personen i fråga bör förstå att det är ett väldigt annorlunda sätt att leva. Facit och historien skrivs ju nästan alltid av hur många vinster och mästerskap de vinner. Och just det där med att vinna är ingen enkel och vanlig ekvation kan jag lova. Så det där med att vara knäpp kanske underlättar?

Nya generationen

Det finns givetvis även många andra delar i arbetet som är viktiga som kunskap, pedagogik, ledarskap och mycket annat. Idag även en hel del psykologi och mänsklig social kunskap då den nya generationen är annorlunda på ett mer egoistiskt sätt än vad som varit fallet tidigare. Det är ju knappast nytt inom basketen utan florerar ju även mer och mer i det vanliga dagliga livet.

I min värld så skapar egoism många gånger en mer ensam tillvaro för de flesta, då vi i mångt och mycket tappar förmågan att prata och lyssna på andra och sedan bara kan fokusera på oss själva. Har tänkt en hel del på det när jag sett några av våra elitcoacher i SBL yttra sig i olika frågor. Och tänkte än mer på det när jag tittade på dokumentären. 

Det känns ibland som ensamheten verkligen är en faktor i och med vad en coach säger och hur de beter sig. Det är ju en given ingrediens i coachyrket och bryts bara när du vinner och är framgångsrik för då vill de flesta vara med. Tyvärr är ju inte det någon vana att vinster kommer till alla, och framför allt inte heller bara för att någon tror att det skall göra det. Det krävs en hel del arbete och fokus på rätt saker för att bli en vinnare.

Våga diskutera

Problemet för många coacher idag är att de inte har någon basketrelaterad person att diskutera med. Inte heller någon stark ledare eller pedagog som vågar ta en diskussion där coacherna inte blir bekräftade fullt ut med sina egna tankar. Det här ger dem ibland en möjlighet att fokusera på frågor som absolut inte kan vara viktiga för deras lag, eller för spelarnas utveckling. Ni vet ju redan vad jag tycker om detta ständiga diskuterande om domarna. Det kan inte vara huvudfrågan för en coach, och med tanke på vad många gör för resultat så borde ju fokus istället ligga på träningar och utveckling av spelare. Kanske även fundera på en långsiktig plan för ett spelsätt som passar in i min klubb, samt hur jag på ett sätt även skall kunna sälja min sport så att det kommer fler åskådare och ser min produkt.

Det är även populärt idag att alltid tala om att motståndarens lag är djupare, samt att de har större ekonomiska muskler än den stackars coach som uttalar sig. Det går ju inte att snöa in på utan målsättningen för en coach måste ju vara att det jag har fått mig tilldelat skall jag göra det bästa av, för det är min skyldighet om jag tar anställningen som coach. För tycker jag att jag inte får resurserna så skall jag inte arbeta med coaching. Alternativet är ju givetvis att coacha Barcelona eller Real Madrid men det kanske är svårt att uppnå? Men utifrån det där med att vara knäpp så kanske det är någon som tror att de klarar av det?

Mentorer och bollplank

Självklart är det enkelt för mig att sitta vid sidan av idag och tycka om det här, men i verkligheten för de som är aktiva så är det, när de befinner sig mitt i smeten, väldigt svårt att se något annat än det de snöar in på. Därför tror jag på att vi, och inte bara för coacherna, måste hitta personer som kan vara mentorer och bollplank när det gäller basketfrågor. Notera nu att jag pratar om elitbasketen på den högstanivån. Det krävs helt andra färdigheter när det gäller bredd och ungdomsverksamhet. 

När jag coachade så var det väldigt viktigt för mig att ha personer runt mig som vågade säga mot och ifrågasätta det jag gjorde. Det här gällde i både fram - och motgång. Jag var bortskämd med ledare som Kjell Östh i Södertälje, Thomas Fredriksson i Göteborg och Kevin Ryan i Stockholm som konstant ifrågasatte vad jag höll på med. Framför allt sa de till mig när jag gick för långt, vilket tyvärr hände alltför många gånger. Jag hade även förmånen att kunna prata rena basketfrågor med sådana framgångsrika coacher som Brad Dean, Charles Barton och Rolf ”Wåfflan” Nilsson samt många fler. Det gav mig förståelsen för att saker kunde göras på så många olika sätt, och framför allt så insåg jag att mina svar inte alltid var de rätta. En coach som tror att hans/hennes väg är den enda, samt gör som han/hon vill kommer ofta klampa i klaveret vilket tyvärr händer i basket-Europa varje vecka.

Vårda de som verkat

Och vad blir då slutklämmen på denna ganska långa krönika. Jo min eviga käpphäst om att vi måste vårda de som har spelat och verkat på den här elitnivån. De kan per automatik med sin egen erfarenhet hjälpa genom att berätta om sina egna erfarenheter, och tankar till de som inte skall behöva vara ensamma. I mitt tycke finns det nämligen alltför få som idag diskuterar just basketen, utan vi som grupp hänger oss oftast till andra ämnen som inte alltid är så lätta, men för dem krävs inte basketkunskap. Och det är väl ändå basket vi pysslar med och som skall vara huvudfrågan för oss?

Vi har nu en hel drös av spelare i SBL som blivit lite till åren och deras karriärer närmar sig sitt slut. Vad är planen för dem så att vi behåller dem i sporten? Börja redan nu tänka i de banorna ni föreningar som har den möjligheten. Utan dem så kommer basketkunskapen att urvattnas än mer och den problematik som jag beskrivit kommer att bestå. Det är faktiskt upp till oss själva när vi har möjligheten att utvecklas och bli bättre i framtiden.

/ Jonte Karlsson

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.