Krönika: Uppskattning, positivism eller bitterhet?
Publicerad:

Förra helgen fick jag vara med När Norrköping Dolphins hyllade trotjänaren Åke Björck för hans avgörande insatser för både den lokala samt den nationella sporten baskets utveckling.
Åke Björck hyllades med att bland annat hissa upp "en tröja” i taket med Åkes namn och en text som visade att det var han som startade Hageby BK 1963 och därmed är ”pappa” till den framgångsrika klubben i Östergötland.
Få ögon var torra när jumbotronerna visade många hälsningar till Åke, som på grund av sjukdom inte kunde närvara utan representerades av fru och söner. Jag fastnade speciellt för en inspelad videohälsning från mästarcoachen Mikko Riipinen som avslutade med att tacka för att dagens ungdom och elitspelare får chansen att leva sin dröm, vilket han menade inte hade varit möjligt utan Åke Björk. Jag skall inte gå in på historien med Åke, den hittar ni på klubbens sidor, men kan konstatera att han verkligen gjort betydande insatser för svensk basket under alla dessa år och det gläder mig oerhört att Norrköping Dolphins gjorde det här medan Åke fortfarande är i livet.
Ära till Dolphins, men handen på hjärtat, hur bra är vi egentligen på att visa uppskattning i svensk basket? Några föreningar har på senare år börjat med att förära gamla spelare och ledare. Förutom Norrköping har även Södertälje, BC Luleå, Borås med flera gjort ett fint arbete med att hylla trotjänare. Det har också visat sig vara ett mycket uppskattat inslag i deras arrangemang bland gammal och ung i publiken. Men vad gör vårt nationella förbund som egentligen är ytterst ansvarig för basketbollen i landet?
Olika utmärkelser
Idag kan du få olika utmärkelser av förbundet vilket du kan läsa om här men kruxet, i mina ögon, är att någon måste ansöka om det och i detta fall så är det oftast distriktsförbunden. Det är väl ett ok förfarande men borde inte någon också centralt på SBBF ansvara för den här frågan för att verkligen se till att hela landet kommer i åtanke för att uppmärksamma de som förtjänar det. Annars kan det ju bli en lätt övervikt för de BDF som är aktiva i frågan och då missar vi många som kanske gjort betydande insatser på ett större plan. Som Åke Björck, Lars Mosesson, Kjell Östh, Lena Wallin Kantzy och många fler som inte fått utmärkelser. Och det finns väl ingen som inte tycker att de här skall premieras?
Idag, med avsaknad av info vilka som fått pris de senaste två åren, så har cirka 270 personer fått utmärkelser. Av dom har Sätila SK fått 37 och på västkusten ytterligare 41 personer. Notera att jag inte förringar insatsen någon av de här personerna gjort. Men det visar väl på att BDF är mer aktiva här än till exempel i Stockholm som totalt har fått 12 utmärkelser? Det jag vill få fram här är inte kritik mot någon som fått priset, men jag vill ha ett centralt ansvar från SBBF:s sida så att vi verkligen kommer ihåg alla som gjort betydande insatser i alla delar av landet.
Ser vi sedan i på hur våra landslagsspelare tas om hand efter avslutat förvärv i SBBF:s regi så blir det än mer trist. Det finns inte någon av dessa 250 spelare som representerat Sverige på herrsidan som fått utmärkelser i form av förtjänsttecken. Jag kan i viss mån förstå att det här är en annan kategori av personer, men det är ändå trist att många av dem som lagt ned tid på representation inte får någon visad uppskattning när de slutat. Jag har en viss erfarenhet av de internationella förbunden och hur de tar hand om äldre spelare och den är väsensskild mot oss i Sverige. Vid landskamper och stora matcher så förekommer alltid de ”stora” landslagsnamnen som åskådare, publikmagneter, föreläsare och mycket annat. Av den enkla anledningen att det i dessa länder anses viktigt att bevara sin historia samt att ha med alla i verksamheten samtidigt som det finns en respekt för de som krattat i manegen tidigare.
Borde uppmärksammas
I den ålder samt position i svensk basket där jag nu befinner mig så träffar jag många ledare och spelare som inte gärna framhäver sig själva, men de tycker unisont att fler borde uppmärksammas för vad de gjort i basketen. De unga kallar då de äldre för bittra eftersom de söker all uppmärksamhet själva, vilket är tråkigt. Jag tror inte folk är bittra alls. Däremot vet jag att både äldre och yngre, uppskattar att få beröm om de gjort något bra. Så är det väl med alla människor oavsett vad de sysslar med? Uppskattning är en viktig faktor för alla och den skall du få om du är värd den.
Då jag noterat att ”besvikelsen” hos många krupit ned i åldrarna, speciellt hos de landslagsspelare som ganska nyligen slutat så är det oroande. Inte för att de inte klarar sig ändå men frågan är om basketen har råd att avstå från alla dessa ledare/spelare och den kunskap som de faktiskt besitter. Skulle vi inte kunna få med fler människor på vår framfart om vi hade med oss sådana som faktiskt gjort saker förut. Lyssna på deras erfarenheter och kanske lära oss av historien. Vi kanske till och med inte behöver uppfinna hjulet en gång till då erfarenheten/kunskapen av sporten både på elit, ungdoms- och föreningsnivå redan finns till viss del. Själv brukar jag kalla den här gruppen för den ”bortglömda resursen” och tycker att det är trist att den inte är med. Här kan vi på ett enkelt sätt ändra på det genom att visa vår uppskattning och positivism för de som faktiskt gjort något för basketen. Dessutom driver vi ju ofta slogan ”att basket skall vara för alla”. Det borde ju även inkludera de som varit med.
Utmärkelser är en svår fråga då diskussionerna ofta är känsliga och många har åsikter om vem som egentligen är en person värd att uppmärksammas. Jag inser komplexiteten i det också, men det kan ju inte vara ett hinder för att vi inte, som nu, gör något alls i frågan. Och ansvariga för det här kan jag ändå tycka att SBBF borde vara för det hindrar ju inte klubbarna själva, oavsett nivå, att berömma och hylla individer lokalt. Så låt oss börja diskussionen om vilka kriterier som skall gälla samt tillsätt en arbetsgrupp som tar tag i frågan och bereder den. Och använd våra arrangemang som numer är riktigt bra och hylla de som glömts bort.
Börja även processen nu då många, som Åke Björck, är inne på livscykelns sista del. Låt dem få chansen att få veta att vi är många som gärna visar stor uppskattning för vad de gjort för vår sport. Det är positivism som alla kan ta del av!
/Jonte Karlsson
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.