Krönika: SBL-skuggan över Stockholm är något som behöver diskuteras
Publicerad:
Ytterligare en säsong utan representation från huvudstaden i SBL. Om det någonstans pågår en diskussion om hur trenden ska brytas - snälla spela in mig. Där jag sitter är det stendött.
Är det platta fall i hyfsad närtid av Fryshuset, Djurgården och Stockholm Eagles som avskräcker Stockholmsklubbarna från att ta steget och testa lyckan i SBL?
Det var med den frågeställningen jag kontaktade några prominenta basketnamn, alla med stenkoll på varenda studs som sker inom rikets gränser, för att försöka bli klokare på varför Nordens största huvudstad och tätort med 1.6 miljoner invånare lyser med sin frånvaro i SBL.
Och framför allt - fortsätter att göra det.
Svaren och funderingarna varierade men på ett område rådde konsensus - det ska inte behöva vara så här. Vi måste för bövelen åtminstone kunna ha ett Stockholmslag på högsta nivå, löd den gemensamma slutsatsen.
Underlaget finns med råge. Basketen växer stadigt i Stockholm och är det distrikt med flest antal utövare i Sverige. Snabbgooglingen visar att det finns 25 000 licenserade basketspelare och 75 registrerade föreningar i Stockholmsområdet.
Bakom fotbollen är det basketen som står sig starkast sett till antal utövare i åldrarna 15 till 24.
Superettans slutspel utvecklades till en stadskamp där tre av fyra lag, Djurgården, Huddinge och Alvik, gör upp om guldet tillsammans med Eskilstuna. Igen - återväxten finns.
I landslaget är det en stomme med Stockholmskillar bestående av Ludvig Håkanson (Alvik), Barra Njie (Fryshuset), Pelle Larsson (Skuru), Melwin Pantzar (Sigtuna/Solna Vikings), Mattias Markusson (Alvik) och Nick Spires (Tumba) som Mikko Riipinen bygger laget på.
Hur gott betyg det än är till alla ungdomscoacher som bidragit på vägen och lagt proffsgrunden till våra Blågula lirare, så det också en del av knäckfrågan och det svar vi söker här.
Herrbasketen i huvudstaden har i första hand tagit på sig en fostrande roll, och gör det med den äran, men måste det ta ut ambitionen att ha ett SBL-lag och kunna tävla på elitnivå? Det verkar så, tyvärr. Det placerar ett glasfönster mellan SBL och motivationen att växa och nå ut till en större publik. Pelle Larsson drar ett ovärderligt lass borta på andra sidan Atlanten nu, men det skulle inte skada med att ha förebilder tre tunnelbanestopp bort för kommande generation basketspelare.
Efterlyses: En Bosse Sundberg eller Lasse Mosesson med djupa fickor, ett driv och ett mod att satsa och försöka. Det är ingen tacksam utmaning att slåss om sponsorintäkterna mot de fotbollsallsvenska drakarna, men med en nyfikenhet och ett driv att sticka in skallen i en långsiktig satsning kan det bära en bra bit på vägen. Det finns ingen logik i att småorter som Köping och Nässjö löser det här, men att SBL-skuggan över Stockholm och Malmö på herrsidan fortsätter.
Fryshusets senaste SBL-visit sedan var hellre än bra i en alldeles för stor och SBL-kostym. Före det gjorde Djurgården ett taffligt försök i en satsning som pyste ut till ingenting egentligen. Avtrycken som Stockholm Eagles gjorde var inte bara av positiv karaktär och sammantaget bildar det ett kluster av avskräckande exempel, men alternativet att det inte ens diskuteras eller planeras för ett nytt Stockholms-bidrag i SBL är en dyster verklighet.
0-2 till 4-2 i matcher och guldet till Borås. Grattis! SBL behövde det här, Borås behövde det - och Dolphins behövde det här för att ladda om skjuta till extra bett i sin fortsatta satsning, men frågan är om det är med Adam Engström som huvudtränare? Döma av intervjun i NT efter sjätte SM-finalen kan jag inte läsa det på något annat sätt än att det varit en säsong som tärt hårt på Engström.
/David Iwung
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.