Eddie Vedder i Pearl Jam skrev den här låten på 90-talet och den handlar om att göra skillnad trots allt. Själva ordet betyder likgiltighet. Den var med basketögon, om jag tillåts vara lite poetisk, aktuell just då när Michael Jordan med fler skapade en speciell era och ett stort basketintresse med ett variationsrikt spel i stjärnglans.
Jag kom att tänka på just likgiltigheten när jag läste en utmärkt krönika (läs den) av David Iwung som bland annat skrev: "Tidpunkten på säsongen kan och får aldrig sminka över en halvhjärtad insats”, samt "Södertälje spelar som om varje match vore av slutspelskaraktär. I oktober månad!"
Södertälje BBK är för mig det enda glädjeämnet just nu i SBL enkom för att de spelar som David skriver. Dessutom är de kanske även det enda laget, i mina ögon, som spelar det jag tycker är riktig basket. Noterar att deras försvar är en kamp på liv och död med en aggressivitet och vilja som överstiger konkurrenterna. De är också det laget som vågar skicka fram unga spelare, samt kräva av dem att de spelar riktig basket utifrån det perspektiv som coachen vill. Spännande också att coach Adnan Chuk i år spelar snabbare och mer öppen offensiv än tidigare. Detta med en spelartrupp som inte är i paritet med en del andra SBL-lag.
Vad är då riktig basket?
Det går givetvis inte att svara på då just variationen av hur du spelar är mångfaldig och kan göras på så många olika sätt. Men just det där mångfalds tänket som vi annars så ofta pratar om i vår sport verkar inte existera i SBL Herr. I alla fall inte i hur vi spelar basket.
Det spelas försvar på samma sätt som allmänhetens åkning hos de flesta samtidigt som anfallsspelet känns som om det är kopierat från en Rank Xeros maskin. De flesta verkar göra samma sak. Allt startar med en ”weaw” (det är det som kallas flätan i ungdomsbasketen när de värmer upp) med flera handoffs. Det sätts sedan en hög screen på toppen och sen skjuts det trepoängsskott i parti och minut. Helst då av någon import som kommit hit för att dribbla skiten ur bollen och sen avsluta själv med de mest horribla valen av avslut. Svenskarna härmar givetvis och sen är det skyttefest utan några val av klok taktik eller konsekvens av resultatet. Det påminner mycket om de där maskinerna på Gröna Lund och Liseberg där man skall skjuta så mycket du kan på en minut med små basketbollar.
Vet ni om att i SBL så är 42% av alla skott som tas trepoängare! Differensen mellan lagen ligger mellan 35% och toppas med 50% av de som skjuter flest. Majoriteten av alla skotten är dessutom tagna efter egen dribbling och inte ofta med ett klokt urval. Efter en match blir allt som Melodifestivalen. Där spelas massor av låtar som ingen kommer ihåg då de flesta är lika varandra och därmed blir det sällan något av värde att ta med sig efter en sådan övning. Eller match i vår verksamhet.
Det känns idag lite som att den som skjuter bäst vinner. Lite som att spela på Lotto. Ibland funkar det och ibland inte! På Jordans tid kändes det i alla fall som om det fanns andra varianter att tillgå de dagar som skotten inte satt och att det var större variation på spelet.
I ärlighetens namn så är det likadant i många internationella matcher. Jag tittar på ohälsosamt mycket basket och just nu har jag en förkärlek för att se Bobbi Klintmans Virtus Bologna. Anledningen stavas givetvis ett svenskt deltagande som gläder mycket. Jag gillar Bobbis spel och har fått omvärdera mina åsikter om honom vilket jag finner härligt för att han är så mycket bättre än vad jag trodde. Jag hade fel!
Men hans lags offensiv! Snacka om att skjuta snabbt, och gärna efter egen dribbling, vilket gör det hela nästan plågsamt roligt att titta på. Men stackars Bobbi får sällan, fastän han skjuter bra, låna bollen så att han kan göra något. Jag hoppas innerligt att unge Klintman orkar och släpper sin ödmjukhet och skjuter lika mycket, samt bättre, än de andra.
I internationell basket finns det dock inga kopiatorer som hos oss. Fler lag har egna sätt att spela samt ta sig till sina trepoängsskott. Dessutom spelar alla garanterat en defensiv som kräver sin man. Vi har för tillfället bara Södertälje, men jag hoppas att fler lag vågar gå en egen väg för att nå framgång. Och även om den uteblir så blir det så mycket roligare för oss som tittar på.
/Jonte Karlsson
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.