Krönika: Hur kan man inte älska Chuks temperament?
Publicerad:
Sett till känslomässig råstyrka - har vi något eller någon i idrotts-Sverige som går att jämföra med Adnan Chuk under en timeout?
Frågan är till största delen förklädd. Det har vi såklart inte. Adnan Chuk spelar i en egen division här. Han är besatt, på gränsen till att implodera, när hela känslospektrumet spränger genom skjortan och tar uttryck i yviga gester som vevas i luften och hamras ned på en mörbultad taktiktavla.
Blicken är den från en vettlös och passionen framkallar i det närmaste spasmer. Jag älskar det. Hur kan man inte? Det finns tillräckligt med posörer vid sidlinjerna idag, i både basket och fotboll, som vet exakt när de är i bild och har blickarna på sig. Det finns inget påklistrat eller konstlat i Adnan Chuks timeout-parad. Det är en intensitet som springer från rätt plats i hjärtat med ett kolossalt driv att vinna och ett lika våldsamt förakt att förlora.
Möjligt att budskapet, de taktiska direktiven som förmedlas, försvinner på vägen i den där överhettade envägskommunikationen och som spelare kanske du behöver en kram och verbal smekning i bland före en fragdastänkande motorsåg.
Men att ha den passionen och lyckas bibehålla den lidelsen match efter match och säsong efter säsong, är inget annat än beundransvärt och något att avundas i mina ögon. Basketen, att spela och coacha, är inget specialintresse för 44-åringen. Det har det aldrig varit. Det är mer ett självförverkligande och då görs inget halvhjärtat.
Jag hade förmånen att nära bevaka Norrköping Dolphins under Adnan Chuks sejourer som spelare och coach i klubben. Ledaregenskaperna syntes tidigt och han valde också att svida om till coach när han kände sig klar på planen och hade ett år kvar på kontraktet.
Apropå att inte göra något halvhjärtat.
"Framför allt kommer vi att börja tränare hårdare. Vi kommer att börja träna redan idag", slog Adnan fast på presskonferensen när han presenterades.
Via Norrköping Dolphins, en mellanlandning i Schweiz, assisterande svensk landslagscoach, Jämtland och Södertälje BBK har Adnan Chuk blivit en av SBL:s och landets mest rutinerade baskettränare. Döma av hur han brinner innan, under, i samband med timeouter och efter match är hans tränargärning endast i sin linda.
Slutspel. Äntligen. Och det kanske mest öppna guldracet på väldigt länge. Som SBL-säsongen utvecklat sig har vi ett par underbara slutspelsveckor framför oss med allt vad det innebär med favoriter som stupar, annalkande knallar och ett intensivt spelschema.
I mest harmoni nu: Jämtland.
Mest att förlora: Dolphins.
Tacksammast utgångsläge som skarp underdog med potential att gå hela vägen: BC Luleå. En höjd som kan räcka men dippar som fortfarande kostar för mycket: Borås. Det här blir underbart.
/David Iwung
De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.