Krönika: Sonko – mannen med många öron

Den som lyssnar på podden Bänkvärmarna där bland andra jag och Nick Rajacic medverkar är bekant med the curse of Bänkvärmarna.

Den som lyssnar på podden Bänkvärmarna och/eller följer Nick Rajacic i diverse sociala medier är alltså inte ett dugg överraskad av att Henrik Sonko utsetts till "Årets Coach" i SBL Herr. Nick lanserade för inte så länge sedan teorin att Sonko skulle kunna gå 30–0 i grundserien och ändå inte bli "Årets Coach" – han kommer aldrig att få det menade Nick.

Jag misstänker att Henrik Sonko där och då tänkte Ka-tjing!

Första gången Henrik Sonko gjorde ett tydligt intryck på mig var när han som ett led i steg 4-utbildningen var på dam-EM i Frankrike 2013. Sonko var med, Ludde Degernäs, Kelly Grant (vila i frid) och flera andra duktiga coacher. En av poängerna med steg 4 som det var upplagt då är just att coacherna får dela med sig av sina erfarenheter. Se matcher tillsammans med andra, diskutera hur coacherna i matcherna man just sett agerat, tänka nytt och bredare och förhoppningsvis skaffa sig fler verktyg att jobba med.

Jag satt med vid ett par tillfällen under det EM:et när coacherna inte hade något program utan bara satt och snackade. Jag tänkte där och då på det gamla talesättet att du har två öron men bara en mun – du ska lyssna minst dubbelt så som du pratar. Henrik Sonko hade där och då snarare sex öron och ingen mun. Med ett hemlighetsfullt flin konstaterade han gillade att lyssna, inte minst för att han då slapp dela med sig av hur han kanske skulle komma att tänka i en viktig match mot någon av de närvarande.

Kontinuerligt topplag

Sonko har varit i Borås sedan 2017/18 och varit delaktig till att bygga Borås till ett kontinuerligt topplag i SBL. I år ledde man grundserien länge, men tappade Jase Townsend på grund av skada. Townsend var där och då på väg mot en säsong som skulle ha kunnat leda till att han blev MVP. När han försvann fick Sonko och hans assisterande Henrik Carlsson tänka om – hur ersätter vi en dominant pointguard utan att få in en motsvarande spelare? Borås bytte identitet och har blivit ett lag som spelar ett försvar ingen i SBL ser fram emot att möta.

När jag skriver detta har Borås just förlorat femte semifinalen mot BC Luleå på hemmaplan och har tappat den första chansen att säkra en plats i SM-finalen mot Norrköping. Två chanser återstår, varav en i Luleå på söndag 4 maj.

Gladast är förstås Norrköping som inte har något emot att en kommande motståndare får spela fler tuffa matcher, får kortare vila och inte minst ger motståndet kortare tid att scouta och förbereda sig för finalen.

Jag som alla andra älskar slutspel i basket. Det finns ingen bättre idrott än när allt står på spel och en enda match avgör om man går vidare eller får ta semester.

Ett annat djur

Slutspel är, som många konstaterat, ett annat djur.I grundserien premieras en hög lägstanivå, att du utöver spets har tillräckligt med dugliga spelare för att överleva en skada eller två och inte minst är grundserien en tid för utveckling av spelare och lag. Kontinuitet, samspel, en möjlighet för coacherna att förstå sitt lag och vad spelarna kan göra individuellt och tillsammans.

I slutspelet byter allt karaktär. Du möter en motståndare som en skicklig coach och inte minst en skicklig spelare kan scouta sönder och samman. I en serie bäst av sju kan du ha råd med tre plattmatcher så länge du gör fyra enastående insatser.

I slutspel måste du kombinera dåligt minne med ett mycket gott minne. Glömma resultatet, men komma ihåg vad som ledde dit och anpassa dig till situationen. Vem kan vi lämna öppen? Vem måste vi tvinga höger? Vem måste vi blockera ut varenda gång och vem kan vi strunta i?

Högre krav

Slutspelet ställer andra och högre krav, men jag personligen – som älskar även grundserien – blir alltid glad av att se lag utvecklas under säsong, av att se lag plocka fram något knappt någon trodde fanns i laget.

Norrköping är som vanligt favorit, men att man under säsong tappade coach Mikko Riipinen till tyska BG Göttingen är förstås en helt ny situation att hantera för Norrköping och framför allt för danske coachen Johs Andersen.

Vi såg i kvartsfinalen att Adnan Chuks synnerligen välcoachade Södertälje kunde störa Norrköping oavsett att blev 3–0 till Norrköping. Jag garanterar att vem det nu blir av Håkan Larsson och Henrik Sonko som får möta Norrköping i finalen kommer att kolla de matchtejperna tills ögonen blöder.

/Henrik Schöldström

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här texten är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.

📲 Här hittar du alla tidigare publicerade krönikor!