Han har spelat i nio länder, blivit "Årets Guard" i SBL två gånger och spelar gärna hur mycket basket som helst. – Jag tycker vi borde spela fler matcher i ligan, det är för kort säsong, säger profilen Charles "Challe" Barton Jr.
Vi kan ta det där med namnet på en gång, varenda kotte kallar honom inget annat än "Challe". Med ett undantag.
– Det är bara min fru som säger Charles, berättar 34-åringen i en intervju som tog en stund att pussla in i schemat.
På hemmaplan är det inte bara träningar och matcher med Högsbo Lions, mycket tid handlar förstås om familjens söner som är fem respektive sju år.
Har grabbarna börjat studsa boll?
– Jo, femåringen, men inte den äldre. Charles Barton III gillar inte att spela basket.
Framtiden får utvisa eventuella val av sport för nästa Barton-generation. För "Challe" och hans äldre bror Brandon blev valet definitivt basket som efterföljare till Charles Barton Sr, på sin tid framgångsrik spelare och därefter skicklig coach.
Charles junior föddes i Luleå under den tid då hans far var coach för Plannja, när det gäller namn så kan nämnas att uppe i Luleå kallades Charles senior helt enkelt Kalle Barton.
Sanda Basketgymnasium blev starten för "Challes" väg mot att bli en riktigt bra basketspelare.
– Det var jättebra, tråkigt att det nu inte är som Riksbasketgymnasium som förr. Man blev inskolad i vuxenlivet ganska tidigt, om vi levde som vuxna är väl tveksamt men man fick ta hand om sig själv. Jag gick där tillsammans med bland andra William (Gutenius) som nu var best man på mitt bröllop.
– Dennis Aulander var en tränare som såg något i mig som jag inte hade koll på själv och han fick fram mycket av den spelaren som syns i dag, berättar "Challe".
Nästa steg i livet blev att åka över till USA för att spela collegebasket med Oregon State i NCAA division 1.
– Jag brukar säga att jag där var med om min bästa tid och min sämsta tid. Det var en jäkla bergochdalbana. Basket i USA är en helt annan värld och det är riktigt stort när det går bra. Lika hårt och tufft kan det vara när det inte går så bra.
– Det var en intressant tid i mitt liv som gav vänner för livet och på basketplanen fick jag möta många stora namn som man sedan sett och ser i NBA, Klay Thompson ett exempel från samma Conference (Pac-12). Det var jättemycket folk på matcherna och vi spelade i Madison Square Garden och andra NBA-arenor, berättar "Challe" Barton.
Det fanns dock även en annan sida av upplevelsen.
– Om jag nu skulle gå tillbaka är jag inte säker på att välja USA. Jag blev starkare mentalt och tog lärdom, men det var också så att jag på ett unikt sätt fick höra både det ena och det andra av coachen. Det var något av en kulturchock.
– Tredje året var jag först startande pointguard för att sedan hamna längst ut på bänken, det blev svårt att hitta rollen utan att veta vad man skulle göra och inte göra. Nu när jag är äldre så säger jag inte att det var coachens fel, på den tiden hade jag inte det självförtroende som hade behövts. Det blev som det blev.
– Även om coachen skrämde mig så var han samtidigt en person man gick till när man inte mådde bra.
Beslutet blev att skippa det fjärde året på college och åka hem till Sverige:
– Nu kan spelare byta college och skriva på kontrakt för stora summor pengar. På den tiden var man tvungen att sitta över ett helt år om man bytte skola, jag hade inte pallat ett år utan basket.
Efter samtal med flera klubbar hemma i Sverige gick "Challe" Barton till Sundsvall där han gjorde sin SBL-debut säsongen 2014/15.
– Jag säger till yngre spelare att ni ska inte leta pengar utan det lag som tror på er mest. Jag kände att det var i Sundsvall jag kunde vara mig själv bäst. Tommie Hansson var coach där och han trodde på mig.
– Då hade jag fortfarande svårt att gå till träningar för att jag var nervös, det var lite trauma efter college. Men där i Sundsvall insåg jag att det kunde vara okej att missa ett skott eller göra en turnover.
Utmärkelsen som "Årets Guard" säsongen 2015/16 tillskriver han Tommie Hansson:
– Det är hans förtjänst, Tommie lät mig vara mig själv på ett sätt som gjorde att jag blev bekväm och utvecklades, det blev starten mot att bli den spelare som Aulander försökte få fram redan tidigare.
– Sundsvall var ett väldigt bra val att gå till, min fru är därifrån och vi är där mesta tiden på somrarna. Jag är också med på att hålla camp där, tillsammans med bland andra Isac Åhnstrand som spelar med Umeå. Vi försöker hålla basketen vid liv i Sundsvall, det är synd att ligalaget där inte finns kvar.
Andra året under SBL-tiden i Sundsvall blev "Challes" genombrott och då var han redo att flytta för att spela utomlands. Det blev en resa till Tyskland, Italien, Spanien, Frankrike, Belgien, Österrike och Estland.
Något särskilt som stuckit ut under den resan?
– Inte direkt någon enskild sak utan mer att jag sett många olika kulturer hur basket spelas. Det jag kommit fram till är att vi som människor är väldigt lika, det är vanligt att försöka ta stereotyper om hur det ser ut i olika länder men oftast är det bara från coach till coach. Är det en galen coach i Spanien så blir det galet.
– Men jag tycker det är coolt att vara i olika länder även om det är lite skämmigt att jag inte har lärt mig några språk.
Engelska funkar väl alltid i basket?
– Inte riktigt alltid, i Frankrike kunde coachen inte engelska, men det kunde också vara lite lättare att inte förstå vad han sade när man inte var bra. När jag senast var i Estudiantes i Spanien kunde coachen engelska, men när han blev passionerad gick det över till spanska.
När det gäller SBL har "Challe" efter Sundsvall senare representerat Djurgården, Jämtland och tre år i Nässjö (där han blev Årets Guard 2024) innan det blev Göteborg och nu Högsbo.
Många minuter per match blir det, men direkt efter avslutad säsong i Sverige har du dragit utomlands igen. Får du aldrig nog?
– Jag tycker vi borde spela fler matcher i SBL, det är för kort säsong. Så jag spelar gärna vidare, med Estudiantes (spanska andraligan) i våras gick vi till final så då kom jag inte hem förrän i mitten av juni. Sedan på sommaren börjar det tidigt kittla i benen när det inte är matcher.
– Jag ska försöka spela så länge jag kan och så länge jag klarar att vara den person jag vill vara på planen. Hlynur Bæringsson i Sundsvall var en mentor som spelade länge och han drevs av att inte sluta för tidigt, då skulle man senare ångra sig.
– En annan spelare jag ser upp till är Marcelo Huertas i Teneriffa, han blev MVP i Champions League 2024 och spelar vidare nu när han är 43, så jag kan säga att jag kan ha tio år kvar, säger "Challe".
Hur ser du på SBL 2026/27, var står ligan?
– Jag har haft diskussion med min storebror Brandon som nu coachar i Huddinge, det är tröttsamt att höra alla som är äldre säga att det var bättre på deras tid. Nu börjar min och hans generation komma upp i åren och man kan höra att det var bättre med Alex Wesby och dom spelarna. Men jag vet inte om det är så.
– Håkan Larsson och dom är gudar, men frågan är om de är bättre än Marcus Tyus eller vem man nu väljer. En intressant diskussion. Jag tror att SBL är på rätt väg och har utvecklats de senaste tre åren där varje år blivit bättre än föregående.
– Många svenska spelare har steppat upp och det är kul att de kan vinna sådana priser som MVP (Gustav Hansson). Att flera toppspelare finns i ligan visar att vi utvecklas som basketland. Vi har Pelle Larsson (NBA) och Bobi Klintman (Euroleague) men det är också viktigt för folk att se bra svenskar i SBL, avslutar "Challe" Barton.