Krönika: Vem kan luras mest?

Snart är det dags för årets finaler i SBL Herr. Förutom SM-guldet så antar jag att det även kommer delas ut någon form av ”Academy Award” för filminsatser under säsongen då uppfinnesrikedomen är stor, när det gäller att visa att en spelare vill ha foul. För hur skall vi annars förklara det oerhörda floppandet som tyvärr har blivit en del av idrotten idag?

När jag var liten så gick jag ibland och fiskade med min farfar och då använde vi alltid daggmask som bete. Och som liten pojk var det otäckt med maskarna som slingrade sig samtidigt som de ryckte och slet för att komma loss.

Jag tänker ofta på det där när jag idag ser basketmatcher, och andra bollsporter, med tanke på hur spelarna rycker och sliter för att få med sig domslut. Skillnaden mot maskens kamp är dock monumental då de slogs för sitt liv, medan idrottare idag bara försöker få fördelar genom att låtsas att de är svårt skadade av den kontakt som blivit vid screensättningar och andra delar av spelet som är fysiskt. Det känns som om spelare idag kan överskrida den mest patetiska gräns bara för att få med sig domslut.

Än värre är kanske faktumet att det blivit så erbarmligt avslöjande i och med att vi har kameror överallt, samt möjligheter att se allt som händer från mängder av olika vinklar, dessutom i slow motion. Hur är man skapt när man klarar av att se sig själv försöka fuska samt dessutom, även om man är överbevisad, hävda att domarna gjort fel?

Finns överallt

Det här är som sagt inget fenomen som bara finns i basketen, utan den finns överallt i idrottsvärlden och den stora frågan är om det är någon som gillar det här och att de tycker det är positivt att titta på? Jag köper att det är viktigt att vinna och att du som idrottare skall göra allt för att nå det målet, men det borde väl ändå inte vara så att vi skall luras och låtsas att något regelvidrigt hänt när det inte gjort det? 

Finns det inte någon etik och moral kvar? Det var en viktig ingrediens förr inom idrotten (kommer ni ihåg ordet fair play?), men idag verkar det inte vara någon hejd på hur du beter dig för att få med dig en ”flopping foul”. Om vi dessutom, efter en nyligen närbesläktad diskussion, konstaterar att det inte alltid heller är värt att vinna matcher, för att du vill ha en bättre lottning samt att du även kan grina och gnälla på domarna i parti och minut så undrar jag vart vi är på väg.

Jag kan inte alls förstå att det gör så mycket ondare, och att det blivit så mycket farligare idag än vad det var på 90-talet, som är en tidsepok många vill göra sig lustiga över. På den tiden var det enklare kan jag lova, vis av egen erfarenhet. Om någon satte en rörlig screen på oss och domarna inte såg det, så ”löste vi” problemet själva. Det var bara att prata ihop sig med någon kamrat och sen sprang vi över den där screenen och tog vår foul.

En sak uppnådde vi ofta med den övningen, de som gjorde moving screen gjorde inte om det. Det var samma sak om någon ägnade sig åt att gnälla. Lät domarna bli att åtgärda gnällskallarna så löste vi det själva. Så mycket stryk jag själv fått genom tiderna, gjorde att jag lärde mig hushålla på klagandet. För det här gjorde att jag förstod att hålla mig inom de ramar som finns i hur jag skulle bete mig när jag tävlade. Vi gjorde dessutom på samma sätt mot varandra under våra egna träningar. Ni vill inte veta hur många proppar jag fått av egna lagkamrater när jag inte ”uppförde mig enligt koden”. 

Införa avstängningar

Nu förespråkar jag verkligen inte att vi skall slåss, men ibland undrar jag om inte det är det enda sättet att få några av de mest inbitna flopparna att sluta med sina dumheter. Men det finns ju en annan möjlighet också och det är att domarna tar sitt ansvar och skickar ut de här pajasarna med en gång. Toleransnivån för det här måste bli väldigt mycket lägre och här tycker jag, som oftast står på domarnas sida, att de fallerat i årets SBL. Jag skulle även kunna tänka mig att införa avstängningar för spelare (på samma sätt som osportsliga fouls)  som blivit dömda för flop fouls vid några antal gånger, för det här är något som måste bort.

Jag har tidigare skrivit om att vi även tillsammans skall bygga varumärke och vårda vår produkt genom att bjuda på oss själva. Tror mig veta att ingen vill se floppar då det resulterar i fler fouler, mer straffkast och ännu mer gnäll. Så vem lurar vi egentligen med vårt beteende? För jag inbillar mig att en publik som betalat hellre ser en juste hård kamp som är ärlig. Och är det inte så att vi beundrar de utövare som inte gnäller, jobbar hårt, kan ta lite stryk och sen ändå kämpa till sista svettdroppen utan att gnälla och skylla på andra.

Värsta syndarna

När jag inledde denna text hade jag en tanke på att ”hänga ut” de värsta syndarna då de finns i varje lag. Väljer att avstå och i stället arbeta för att vi på SBL Play nästa år kan genomföra klipp som i stället visar hur det kan se ut och vilka som är de värsta syndarna.

Min förhoppning, nu när finalerna snart börjar, är i stället att alla tar chansen att låta bli floppandet, spela hårt men juste, tillåta domarna göra jobbet, undvika bortförklaringar och sen helst att vi lirar i sju matcher med en sjunde avgörande match som går till förlängning. Då har vi alla bidragit till att bygga varumärke inför nästa säsong!

/Jonte Karlsson

De synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna. Dessa ska inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL Herr.