Krönika: Varför alla barn borde börja spela basket

Har ni läst Fredrik Reinfeldts bok ”Halvvägs”? Om inte så tycker jag att ni ska göra det. För dem som inte känner till vår förra statsministers bakgrund så är han något så enkelt som basketspelare.

Han växte upp i Bromsten, ett stenkast från Rinkeby och spelade basket i Tensta Tigers. Och i ett av de första kapitlen berättade han om att i hans uppväxt så hade han vänner från alla världens hörn och att detta gjorde att ”vi och dem” känslorna aldrig drabbade honom, han fick möjligheten att se att annorlunda, inte var så annorlunda, och att människors olikheter inte bara var negativt utan likväl kunde vara positivt.

Exakt samma sak hände mig. Jag växte upp i den kanske största svennebanan-hålan någonsin, Gånghester. Sju kilometer utanför Borås mitt i skogen ligger cirka 500-600 villor. Och den enda invandraren som fanns i närheten var han som ägde pizzerian, ni vet ett sådant där ställe där alla är rädda för allt som är annorlunda. Men min passion i livet var basket och nästan varje dag var jag på basketplanen i Borås, mina bästa kompisar hette inte bara Widenqvist, Wellin och Löfgren i efternamn, de hette också Sajadi, Dzihic och Cancino.

När jag några år senare fick privilegiet att börja coacha så hade jag av mina tretton småbröder som dem alla blev, åtta av dem var första eller andra generationens invandrare. Idag har jag sett dessa killar växa upp till unga män, och inte heller här spelade det någon roll om det stod Elisson, Rosén, Osmanbegovic eller Manucheri på ryggen. I en lagsituation så var vi inte svenskar eller invandrare, vi var guards, forwards eller centrar. Vi var lagkaptener, ledare, stjärnor och rollspelare. Vi var ”ett” och det är det vackra med all sport.

Livets hårda skola?
Jag läste på Facebooks socialtrackingprogram att antalet SD anhängare som hade ”Livets hårda skola” som gällande utbildning var tio gånger högre än nästa parti. Mitt förslag till alla föräldrar som har den kombinationen med gillande av ett parti och utbildningsstatus. Sätt era barn i basketskolan. Den finns normalt för barn från cirka fem år! Så kan dem själva få skapa sin framtid, och ge dem chansen att själva tycka och tänka.

Dagens sanning är tyvärr att det finns för mycket rasism i vårt samhälle, men det finns ingen plats för rasism i vår sport. Jag läste Jonas Fredrikssons (coach i Högsbo) inlägg på Facebook häromdagen där han krasst konstaterar att han inte hade haft ett jobb om det inte vore för invandrarungdomarna i hans förening. Jag läser på Svensk baskets sida att vi högst troligtvis inte hade haft basket här heller utan invandringen, och jag blir ändå stolt när jag konstaterar att under mina 20 år i baskethallar ytterst få gånger har träffat på rasism i sitt sanna jag.

Jag tycker det är fantastiskt. För det finns alltid människor som är bra på att klaga på saker, oftast är det också dessa människor som aldrig hjälper till med någonting, så låt oss vara stolta och bygga vidare på detta. Här är vi ju bra Basketsverige. Här är vi i framkant med någonting.

Det jag skriver nedan är så enkelt att skriva, men jag tror också att detta är precis vad alla basketföreningar i Sverige står för.

VI TILLÅTER INTE RASISM I NÅGOT LED OCH INVANDRINGEN HJÄLPER OSS ATT BYGGA BASKETSVERIGE!


/ Magnus Jason

Magnus Jason är 31 år gammal och började coacha när han var 17. Han gjorde ligadebut som assisterande tränare i Borås Basket när han var 25. Idag jobbar han som Trade marknadschef på Kärcher och som marknadschef i Borås Basket.