Fotograf: Linnea Rheborg / Bildbyrån

Gästkrönika: SBBK – var var underhållningen!?

I lördags spelades något som skulle bli ”årets match” i Täljehallen. Tyvärr stod ett väldigt skickligt Spanien i vägen och målade svarta siffror på väggen. Men jag skriver inte den här artikeln för att klaga på spelet eller spelarna. Jag skriver den för att det var något annat som fick mig att tappa hakan.

Vi tar det från början och backar två steg.

Om du vill att folk ska komma och titta på basket, måste det vara underhållande. Ju bättre underhållning du skapar, desto mer publik får du. Och ju sämre underhållning du skapar, desto färre kommer komma nästa gång.

Att skapa bra underhållning är svårt och kräver både rätt mix av spelare och ett bra matcharrangemang. Inte nog med det, du har dessutom konkurrenter som kommer vilja locka din publik att välja deras underhållning istället. Tre konkurrenter som garanterat vill sno publiken från Täljehallen är Netflix, IMAX-biografen i Mall of Scandinavia och konsertprogrammet i Globen.

Vi som sneglar på andra länder vet hur basketunderhållning stavas och hur man drar publik. Och då pratar jag inte om spelarna och spelet. Jag pratar om vad som sker innan matchstart och vid sidan av spelet. Det är ett fyrverkeri med allt ifrån bombastiska matchtrailers till maskotar och dansare. Det börjar med ”f” och slutar med ”est”!

Om vi nu går tillbaks till matchen i lördags som var tänkt att bli årets basketunderhållning. Där SVTs kameror var beredda att strömma spektaklet till tusentals TV-tittare. Och där läktarna var fyllda till bredden med barn- och ungdomar som stod redo att filma och sprida upplevelsen i sociala medier. Kanonerna var laddade!

Och vad visades upp?

Vi kan sammanfatta det med att lamporna släcks och sedan tänds. Det kastas ut några bollar till publiken i halvtid. Det skränas i en mick så att folk i TV-sofforna vittnar om att de fick sänka volymen.

Kort och gott kan vi skicka en hälsning till Netflix. Nästa gång det är match i Täljehallen kommer denna publik bli er, med mobilen i hand från läktaren. Jag är ledsen att behöva säga det – men det är tråkigt att titta på basket i Täljehallen.

Vart är maskotarna, dansarna och festen runt omkring? Vart är alla videotrailers och projiceringar? Jag har själv varit med om att blåsa upp projiceringar i Solnahallen, för 5-6 år sedan, och det fick publiken att ramla av läktarna och taket att lyfta. Vi som var där vet att det går.

Marknadsföringen av svensk basket är inte starkare än sin svagaste länk. Och det känns tufft när en av de starkaste länkarna inte är stark nog. Det börjar bli dags för klubbarna att ta underhållningen på allvar och dra sitt strå till stacken.

/ Fredrik Hillerborg
PR-konsult och fil. master i strategisk kommunikation

Fredrik har många års erfarenhet som spelare och coach i ett flertal Stockholmsklubbar. De senaste åren har han främst lagt sitt engagemang på att få sporten att växa genom marknadsföring och PR. Han har bl.a. varit inblandad i en rad video- och marknadsföringsprojekt samt i styrelseuppdrag.

Dela inlägget