Emily Correal debuterade med den äran för Northland i söndagens segermatch mot Sallén.

Ligahelg med måstematcher

Ett par måstematcher, den ena i toppstriden, den andra i botten, stod på schemat den här helgen, och därtill ett av flera Stockholmsderbyn. Men det hände en del annat också på damfronten.

Vi kan nu konstatera att den förste ligacoachen den här säsongen har fått lämna sitt uppdrag. Det är Ali Ghanem, som i praktiken varit Akropols coach, trots att han saknar den nödvändiga utbildningsnivån, som fått gå. Ghanem blev ju i slutet av förra året brutalt överfallen i sitt hem, men den traumatiska händelsen har inte något att göra med att han blev av med sitt uppdrag. Enligt uppgifter till basketsverige.se berodde det på ett uttalat missnöje i spelartruppen. Spelarna ansåg att coachen var alltför negativ, kritisk och tuff i sitt beteende mot dem, vilket ledde till att klubben tvingades vidta åtgärder.

Ghanems sociala nätverk fångade dock snabbt upp honom. Gode vännen Johan Persson, coach i 08 Stockholm, tog snabbt in honom som sin assisterande. 08 kommer för övrigt snart att förstärka sin spelartrupp inför den kommande kvalserien. Ligajumbon har hittills varit enda lag utan någon utländsk spelare, men nu skall det bli ändring i det avseendet. Två importer är på väg in, en guard och en forward, och mycket talar för att båda blir amerikanskor.

I Akropol blev det assisterande coachen och tillika klubbdirektören Johnny Ishak som fick ta över coachrollen när hans lag tog emot Visby i en match som gällde allt eller inget för båda lagen. Vinst var ett måste för det lag som ville hålla slutspelschansen levande. I Akropol, som var ute efter sin första hemmaseger för säsongen, gjorde nya amerikanskan, Hope Elam, debut. Elam, som förra säsongen spelade i Finland och snittade drygt 12 poäng,  är ingen storstjärna, men naturligtvis en förstärkning för sitt nya lag. Hon såg ganska osynkad ut, i brist på matchande får man anta, kom ofta fel i positionerna och foulade ut sig, men stoppade i alla fall i 18 poäng i sin debut. Det hjälpte dock inte, och inte heller att Cissi Frem hade en strålande match med 29 poäng och tio returer. Visby vann klart i Ungdomens Hus, 95-81, men det kunde ha gått illa för ölaget.

Visby hade i början av andra perioden 23 poäng upp, men tappade sitt offensiva flyt, delvis som ett resultat av att hemmalagets försvar, som i början av matchen var av schweizerostkaraktär, blev vassare efter pausen. Akropol var vid ett par tillfällen så nära som tre poäng, men ett stressat Visby lyckades samla ihop sig och vinna. Under matchen bjöds det på en hel del zonförsvar, främst från Visbys sida. Bland annat hade Ruzic dammat av en 1-3-1, som kan vara en riktigt spännande variant, men kanske inte i Visbys tappning. 1-3-1 är som mest sevärd när man har en snabb spelare längst bak, styr bollen ned i hörnen och sedan dubblar där, men det var inte riktigt så Visby spelade den i lördags i Rinkeby.

Poängmässigt bäst i Visby var Hanna Munthe-Gottberg (26 poäng, inklusive 6/8 treor)) som väl aldrig har setts skjuta bollen så bra som hon gör just nu. men den stora segerorganisatören var Tea Buzov, som var bäst på planen. Den kroatiska guarden är utomordentlig spelare, med svenska ligamått mätt. Med driv, explosivitet och utmärkt spelförståelsen är hon en klassisk europeiskt skolad guard, oumbärlig för sitt lag, till den grad att hennes medspelare inte riktigt hänger med i svängarna. Buzov styr sitt lag med järnhand och är den stora förklaringen till att Visby börjat vinna matcher. Den svaghet man kan skönja hos henne är att skyttet utifrån inte är i nivå med hennes övriga egenskaper på planen.

Ett ytterligare nyförvärv visade upp sig i torsdags, då Alvik i Åkeshovshallen så gott som säkrade en slutspelsplats när man besegrade Solna med knappa 68-66. Den rutinerade kroatiska forwarden, med landslagsmeriter, Davorka Balic, klev då in i hemmalaget, rejält ringrostig, men med väl godkänt i betyg. Balic spelade elva minuter och hann visa upp sin styrka, som är skyttet. Det blev åtta poäng i debuten. Kroatiskan ser dock ut att ha alla förutsättningar att bli nyttig för Alvik, inte bara genom skyttet. Hon kan komma att ge laget bättre defensiv stadga.

Efter en spelmässigt usel första halvlek förvandlades matchen i tredje q till en gäspning när Alvik gick ifrån till en 15-poängsledning, men yrvaken blev man plötsligt varse om det inte var över. För Alvik upprepades historien från matchen mot 08 Stockholm i förra omgången. Ett desperat kämpande Solna började zonpressa över hela banan så ofta de kunde och åt sig allt närmare. Nykomlingens stora svaghet, den bristande rutinen på bakplanen, avslöjades obevekligt. Alviks guards är i högsta grad unga och mycket lovande, men saknar den kyla och erfarenhet som krävs i ansträngda lägen och som är nödvändiga egenskaper för att dyrka upp en press och kyla ned laget när det osar hett. Solnacoacherna hade kanske inte scoutat sin motståndare tillräckligt bra, för hade de satt in pressen tidigare, är det högst troligt att de också hade vunnit matchen.

Klara Lundqvist gjorde med sin intensitet åter en bra match i Alvik, men segern grundlades som så ofta av det jobb som Pepper Wilson gör under korgarna. Amerikanskan tog den här gången 16 returer och gjorde 15 poäng, men en amerikanska i motståndarlaget hade alla chanser att ta hjälterollen. Ieasia Wilson, Solnas nyförvärv, har en kapacitet som hon möjligen inte inser själv. Wilson spelas som pointguard i Solna, men det sägs att hon inte alltid haft den rollen och är ovan i den. Det märks. Hon tar inte ledarrollen på det sätt som hon borde, möjligen i brist på självförtroende. Med sin förmåga borde hon bli mer egoistisk. Efter att ha spelat av bollen gömmer hon sig alltför ofta istället för att vilja ha tillbaka den, vilket är synd. Man skulle vilja se henne hämta bollen och sedan utnyttja sitt snabba förstasteg och den efteröljande pull-up jumpern som hon utför så effektivt, och som är sällsynt inom den svenska dambasketen.

Det kanske låter som om Wilson gjorde en dålig match , men så var det verkligen inte. Tvärtom. Hon sköt i 20 pinnar och var överlägset effektivast i Solna, men trots det finns det mer att hämta. Solna får sätta sitt hopp till att Wilson tar den där “här är det jag som styr och ställer” attityden, inte minst när allt skall avgöras. Annars har utan tvekan hennes och Kelli Riles inträde förstås lyft Solnas spel och underlättat livet för de andra spelarna. Unga Kristin Seman gjorde t ex åter en bra insats och ser ut att må gott av amerikanskornas ankomst.

Helgens stora begivenhet var dock toppmötet i Uppsala. Vinst för Sallén var ett måste, för att kunna blanda sig i grundseriens toppstrid. Vinst för gästande Northland var ett absolut måste för att kunna ha chansen till serieseger kvar. Alla som tittade på matchen såg dock att det inte blev mycket till kamp. Sallén ledde i en minut, sedan tog Northland över. Gästerna var helt enkelt ett nummer för stora för Uppsaslalaget, i alla avseenden. Northland spelar ett bättre lagförsvar, som inte gav Sallénspelare särskilt många enkla skott. Northland har också ett mer rörligt anfallsspel och flyttar bollen bättre och snabbare. Northland har dessutom en klart bättre bredd i laget. Och inte minst, i den här matchen hade de Miah-Marie Langlois, som gjorde det mesta rätt och var planens ledande spelare. Kanadensiskan fördelade bollar, attackerade eller sköt i rätt ögonblick och var gedigen i försvaret.

Annars blev det en succédebut för Emily Correal, som trots sjukdom nyligen, gick in och gjorde en stormatch med 18 poäng och tolv returer. Att flickan är ett fynd är ställt utom alla tvivel. Stor, stark, rörlig och med fin instinkt. Riktigt kul också att Allis Nyström spelade hela matchen utan att skada sig i sin återkomst. Nyström gjorde en stabil insats på sina 15 minuter, då hon hann med tio poäng och fem returer. Med Correal och Nyström i speldugligt skick, med Trebec, Vesterberg och Barthold, har mästarlaget storlek som inte står Udominate efter. Med det som finns på bakplanen, och efter söndagens styrkedemonstrationn, är det i dagsläget svårt att se att de skall kunna rås på framöver. Northland får finna sig i att vara favoriter när grundserien skall avgöras 11 mars, då Udominate kommer till Luleå. Sallén får även fortsättningsvis acceptera att befinna sig i ingenmansland, på tredje plats, i tabellen. De saknar en växel för att konkurrera med de två bästa, men är klart bättre än resten.

Några noteringar om helgens övriga matcher:
– Mark tvålade till 08 Stockholm, vilket förstås var det som hade förväntats. Efter 30-5 i första perioden var matchen över. Den slutade 82-46 och därmed inkasserade 08 sin 13:e raka förlust. Laget är i desperat behov av de två förstärkningar som är på väg in.
– Det blev ingen amerikansk effekt i Telge. Shanika Butler och Jeanise Randolph gjorde debut mot gästande Norrköping, som dock var ofina nog att vinna med 63-50. Det mesta tycks ha gått snett i Telge, som får hoppas på att amerikanskorna snart kommer in i förväntade gängor.
– Ett slitet Udominate gjorde vad de skulle hemma mot Eos, men det var svajigt. Hemmalaget tog en jätteledning i början, släppte sedan Eos inpå sig, men ryckte ifrån på slutet till 85-62. Och bäst av alla sägs italienskan Zanoni ha varit.

Dela inlägget