Fotograf: Isac Solinaw, SBBF

Jason: Hylla dom som hyllas skall – en krönika om de riktiga hjältarna

Efter lördagens EM-kvalmatch så fick jag ett gäng meddelanden. Det stod inte samma sak, men budskapet var likadant – ”Du måste såga coachen”. Och vet ni vad? Det måste jag inte. Jag måste däremot hylla dom som genom flera år alltid ställt upp, alltid varit där.

Det handlade inte om Melwin Pantzars turnover i slutet, eller Johan Löfbergs skytte, eller Sveriges oförmåga att stoppa en framtida turkisk storstjärna.. glöm det där, det där är små sekvenser i en match som inte avgjorde detta kvalet.

LÄS MER: Turkiet vann – Sverige utslaget

För istället för att igen sitta och gnälla om coachen så tänker jag att vi ska hylla dom som faktiskt förtjänas att hyllas, de som kontinuerligt lämnar sina familjer för att svensk landslagsbasket ska få skina. Men sanningen är att jag vet inte hur många gånger jag hamnat i diskussioner med folk de senaste åren som berättar för mig att Thomas Massamba är ”slut”, att Christopher Czerapowicz bara är en rollspelare i sina lag, och att Tobias Borg är för liten. Men vet ni vad? Varför startar då fortfarande Massamba? Varför är Chris vår största offensiva stjärna genom kvalet och varför står vi nästan och faller mot Turkiet med Tobias Borg? Spelare som dessa, men även spelare som Alexander Lindqvist är de som bör hyllas trots att vi inte tar oss till EM.

Jag har full respekt för spelare som Simon Birgander som jag verkligen hoppas och tror att vi kommer så se i svenska linnet många år framöver, och Sveriges genom tidernas bästa spelare Jonas Jerebko, men sanningen är tyvärr att på planen för svensk landslagsbasket har ingen av dom gjort så mycket. Jerebko har så klart inspirerat många att börja spela basket och alltid försökt att främja basketen i Sverige medialt de chanser han fått, och han har så klart möjligheten att ställa upp de åren han har möjlighet framöver.

Och för att det ska hända så måste det finnas en coach som spelarna inte bara har respekt för utan även en ledare som lever och dör med Sveriges framgångar.. för det gjorde mig glad att se hur taggad Jerebko var, hur mycket skit Massamba konstant pratade med Shane Larkin, det kändes som att alla verkligen ville vara där.

Dags att vända blad igen
Vid rekryteringen av förbundskapten Hugo Lopez så satte man internationell erfarenhet i första rummet. Men om jag skulle skriva hälften av de sakerna jag hört så…. Låt oss säga så här, jag tror ingen är imponerad? Så låt oss ställa lite följdfrågor – hur många av spelarna vill verkligen åka och spela för Lopez som vissa verkligen ville för Vedran Bosnic? Hur bra koll har Lopez på sitt material egentligen? Här kan många av oss bara spekulera, men jag säger som kungen – det är nog dags att vända blad och inse att en svensk coach som kan motivera, inspirera och som kan skapa en konstruktiv dialog med spelarna är ett måste! Att få spela för sitt land borde vara den ultimata framgången i varje idrottskarriär. Och att tveka på frågan borde egentligen aldrig vara ett alternativ om inte klubbar eller ligor sätter stopp.

Samtidigt är jag inte naiv och förstår att pengar styr mycket i världen. Jag hann prata snabbt med Peter Öqvist i helgen, han säger att han är tacksam och 100% fokuserad på BC Luleå. Det hade jag också svarat men sanningen bör ju vara att han ligger bra till denna gången om det går att kombinera en förbundskaptens roll med BC Luleå. Men om jag kunde så skulle jag anordna en parad för Thomas Massamba, där han fick sitta och njuta och tänka tillbaka på alla osexiga bortamatcher, kanske framförallt den där regniga tisdagen någonstans i östblocket, efter sex timmar i buss, som vi förlorade med fyra poäng. Och kanske känna, det var värt det, allt jag gjorde, det var värt det. För det var det Thomas! Du har visat nästa generation på vad som krävs och oavsett om du väljer att någonsin att spela i det svenska landslaget igen, så kommer du för resten av ditt liv kunna gå rakryggad för det du gjort för svensk landslagsbasket.

All kärlek till dig Thomas, och till alla andra som aldrig funderat på om det är värt att spela för Sverige.

Vid tangentbordet
Magnus Jason

***
Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och ska alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från SBL:s sida.

Dela inlägget