Norrköping besegrade Mark på bortaplan och tog fjärdeplatsen i grundserien.

Utmärkelser efter grundserien

I lördags spelades den sista omgången av grundserien och det är dags att sammanfatta det hela. Det gör vi genom att dela ut några utmärkelser för prestationerna i grundserien.

Inför den sista omgången var ju det mesta klart och många av lagen hade ingen egentlig anledning att visa sig på styva linan. Den match som gällde mest var den om fjärdeplatsen, Mark-Norrköping, en kamp som hade två ansikten. Mark hade ett jättegrepp om händelserna i tre perioder och ledde vid ett tillfälle med 22 poäng, men i sista q tog Dolphins rutinerade garde över matchen. Mark verkade ha drabbats av förlamning i skottarmen, för under andra halvlek lyckades de bara producera 19 poäng och fick se sig slagna med 63-53.

Någon överraskning att Norrköping vann var det inte. De har varit stabila länge och får nu hemmaplansfördel i kvarten, då de ställs mot just Mark.

I övrigt bjöd omgången på en praktskräll och ett par överraskningar. Att Northland skulle gå på pumpen mot Telge var högst oväntat, även om det bara gått tre dagar sedan urladdningen i seriefinalen. Telge har verkligen inte rosat marknaden den här säsongen, men var inte någon gång under matchen i underläge. Även dessa båda lag kommer att mötas igen i kvartsfinalserien.

Jens Tillman sa efter matchen i sin frustration att han hade behövt tio stolar den i den här matchen (och syftade då på att han var nära att kasta in stol på planen i matchen mot Udominate).
– Jag hade faktiskt behövt tio stolar till var och en av spelarna, för det var en ren inställningsfråga. Det finns inga ursäkter och inte heller kan jag skylla på att Telge gjorde en supermatch, menade Tillman, som efter den senaste veckan fått se sitt lag förvandlas från jättefavoriter till stora frågetecken. Northland är, om inte i kris, så i bryderi. De har en besvärlig resa framför sig om SM-guldet skall kunna försvaras. Det är inte på långa vägar över för Northland, men Tillman är säkerligen bekymrad över att han i år tycks sakna den fixstjärna, som skall gå i täten och avgöra matcher. Många spelare är bra men ingen sticker ut speciellt.

En överraskning var att Solna så enkelt, med 21 poäng, slog Akropol borta. En del av förklaringen var att hemmalaget spelade utan sin amerikanska, Hope Elam. Tjuv- och rackarspel inför kvalserien, där de båda lagen skall vara med? Spelade gjorde inte heller Alvikscentern Pepper Wilson och det gjorde att Eos äntligen kunde ta en tvåpoängare igen. De vann i Åkeshov med 53-51. Det blev en kraftmätning mellan två i stort sett helsvenska lag. Och Eos visade att de står sig hyggligt i det avseendet. Rimligen borde de klara av att förnya kontraktet i kvalserien, som liksom slutspelet inleds nästa helg.

Från en ganska sömnig tillställning i Fryshuset inför cirka 50 åskådare kan vi rapportera att Sallén kunde gå på halvfart och spela runt och ordentligt, och enkelt besgera 08 Stockholm med 90-54. Det mest anmärkningsvärda var att när en 08-spelare skulle byta in, så förpassades hon ut direkt. Det visade sig att hon inte var uppskriven i matchprotokollet! Möjligen är Basketligan dam den enda elitliga i landet där en sådan fadäs kan hända.

Denna säsong har det erbjudits massor av ligamatcher i Stockholmsområdet. Efter att ha sett alla lagen flera gånger är det dags att dela ut lite utmärkelser för grundserien. I det följande har jag bara tagit med spelare som deltagit i minst tio matcher, vilket gör att spelare som t ex Aili, Trebec och Correal inte varit aktuella.

LAGEN

Årets raket har Alvik varit. Som nykomling var de uträknade av många, men med en bas av egna, unga talanger, ett par svenska värvningar och en amerikanska som kompletterat laget perfekt, har Alvik spelat helt oförskräckt och landat på en stabil slutspelsplats.

Norrköping får priset för årets uppryckning. Efter att de förlorat två av de tre första matcherna var man beredd att sätta fiaskostämpeln i deras pannor. Men undan för undan har Norrköping spelat upp sig och staplat segrar på varandra. Efter den usla inledningen har de bara förlorat mot de allra bästa lagen och tagit fjärdeplatsen i grundserien. Och de har gjort det utan vare sig amerikanskor eller europeiska toppspelare.

Årets besvikelse tilldelas Telge Basket. Visserligen har de spelat lite bättre på slutet och fixade en slutspelsplats, men säsongen som helhet har lämnat mycket övrigt att önska. Efter prat om guld innan säsongsstarten kan varken klubben, spelarna eller coacherna få godkänt. Rimligen måste det tas nya grepp och göras förändringar till nästa säsong. Om de inte skräller rejält och slår ut Northland i kvarten förstås, men det är nog lite långsökt.

Att utnämna årets lag får vänta till efter SM-finalen. Allt talar för att det blir Northland (i så fall för att ha försvarat guldet) eller Udominate (för att ha fixat första guldet). Övertaget ligger onekligen hos Umeålaget, men osvuret är bäst.

MATCHERNA

Säsongens match var utan tvekan onsdagens drabbning om seriesegern, Northland-Udominate. Sällan har väl en match mellan två damlag under grundserien varit så upphaussad. Det var samma förväntningar som på en avgörande finalmatch. Och en tuff och spännande match blev det, om än inte välspelad. Och att gästerna från Umeå besegrade Luleås guldfavoriter och vann grundserien gav lite extra krydda åt årets damligaanrättning.

Arets skrällar blev två. Alvik-Udominate, 82-81, var den ena. Den såg man verkligen inte komma, men visade vad Alvik mäktar med när chansen ges och vad ett topplag kan råka ut för om de inte är på tårna. Telge-Northland 61-57 var den andra. När alla trodde att Northland skulle studsa tillbaka efter den nesliga förlusten i onsdags, så gjorde de istället en blek figur och inkasserade sin andra raka nolla. Telge tackade och tog för sig.

Årets drama var utan tvekan Solna-Mark. Det var en match med ett helt osannolikt slut. Med fyra sekunder kvar ledde Solna med 70-68, med tre sekunder kvar tog Mark ledningen genom en trea och i sista sekunden satte Kelli Riles skottet som gav Solna segern med 72-71. Puh!

INDIVIDERNA

Som ansvarig för årets raketlag får Fransisco Pinto utmärkelsen som årets coach i grundserien. Han får det för sitt jobb med utvecklingen av klubbens unga spelare och för sin fingertoppskänsla ifråga om att hitta de rätta spelarna att komplettera truppen med.

Årets svenska spelare är Josefine Vesterberg, Northland. Efter den senaste veckan har man börjat få lite tvivel, men sammantaget har Vesterberg haft en strålande säsong. Hon har spelat mest i mästarlaget och varit dess effektivaste och nyttigaste spelare. Och i sommar lär hon få en plats i den trupp som kommer att kriga om de tolv platserna till EM-laget.

Närmaste konkurrent till Vesterberg har Agnes Nordström, Udominate, varit, och skulle man ta ut en hel femma skulle den kompletteras med Kadidja Andersson, Sallen, Johanna Källman i Norrköping och Martina Stålvant, Northland.

Det är de europeiska spelarna som mer än någon annan kategori satt sin prägel på, och dominerat ligan så här långt. Årets spelare i denna grupp är Lina Pikciute, Udominate. Den litauiska landslagscentern är av bra Europaklass och när hon har tänt till har hon visat varför. När det blir tuffa matcher i ligan och mot internationellt motstånd är Pikciute som bäst. När jag frågade henne varför just i de matcherna sa hon:
– Jag tycker helt enkelt att det är roligast att spela när jag möter spelare i min egen storlek och när det gäller något.

Bland de övriga från vår kontinent som skulle konkurrera om en plats i en Europafemma hittar vi Dajana Butulija (Sallén) och hennes lagkamrat Matea Tavic, Udominatespelarna Pamela Blomberg, Iilaria Zanoni, Mante Kvederavicite och Klaudia Lukacovicova, men även Tea Buzov, Visby.

Det har varit en annorlunda säsong i meningen att vi inte har sett utomeuropeiska spelare dominera. Inga spelare av samma kaliber som t ex Metcalf, Atkinson eller Smart så långt ögat nått. Katie Bussey och Miah-Marie Langlois har varit bra, men inte blivit allt bättre, vilket man trott. Även Markspelarna Jasmine Thomas och Ashley Daniels har tagit för sig, särskilt Thomas, och varit framstående statistiskt, men inte presterat på den yppersta nivån. Nej, det har varit Europaspelarnas säsong. Den som varit bäst bland utomeuropéerna och som också får priset som viktigast för sitt lag är Pepper Wilson i Alvik. Från början såg det ytterst tveksamt ut, men Wilson har jobbat på och gjort på pricken vad hennes lag har behövt. Hon har också varit ligans överlägset bästa returtagare och på de 20 matcher hon spelat haft imponerande 16 double-doubles.

Utmärkelsen som åresta comeback går till Cissi Ferm i Akropol. Hon blir 40 i år och har under säsongen visat att en spelare i den åldern inte bara lever på rutinen utan faktiskt kan vara så vältränad att hon kan mäta sig med 20-åringarna rent fysiskt. Ferm har spelat bra hela säsongen, men nu när hon skall försöka hjälpa sitt lag kvar i ligan får vi se om hon håller distansen ut.

Det har varit ett år med många nykomlingar som visat framfötterna. Att utnämna årets rookie är däremot ganska enkelt. I början av säsongen såg Klara Lundqvist, Alvik, ut att få konkurrens om utmärkelsen, men tvivlen försvann snabbt. Lundqvist, som fyller 16 i år har alla förutsättningar att bli vår nästa storstjärna. Hennes kompisar i rookielaget den här säsongen skulle man välja ut i den här kretsen: Line Göransson (Solna), Ellinor Holmberg (Alvik), Northlandspelarna Moa Lundqvist och Sofia Hägg, samt Özlem Alkan från Akropol.

Dela inlägget